Dåliga straffar

Ett gammalt talesätt bland fotbollsmålvakter säger att det inte finns några dåligt slagna straffar, endast bra räddningar. Oavsett vilken läktarsektion eller på vilka handskar straffsparken slutligen stoppar.

När det gäller söndagens stockholmderby får man kanske göra ett undantag – för även om räddningarna var bra var straffarna verkligen usla. Hade det gått att reklamera dem så borde publiken gjort det.

Oscar Linnér sa i halvtid att han bara chansade men det gjorde han naturligtvis inte. Troligtvis visste han allt om Mrabtis straffar, om DIF:s ansats, kroppsbalans, blick, pendel, fotisättning e t c.

Visst var det en bra räddning men det var inte fråga om att läsa, det var som om Mratis placering var skriven på Friends enorma ljustavla.

Likadant med Tarik Elyounoussis straff.  Är han AIK:s förste straffläggare har klubben problem. Straffen var ännu sämre och ännu mer lättläst än Mrabtis. Det var så som om straffens stod tatuerad i norrmannens panna.  Det var nästan så att straffen, nära mitten och i perfekt höjd och brist på kraft, var så dålig att den blev bra och överraskat Andreas Isaksson.

I sammanhanget kommer jag tänka på Bwra Nouris dåliga straffar som är så upphaussade av okunniga ”experter” och Markus Rosenbergs patetiska ”Panenka-försök” som Pontus Dahlberg klistrade sent i höstas. Faktum är att Dahlberg hade kunnat ta ned den på bröstet, och jonglera lite innan han klackade i väg bollen.

Så varför slås det så usla straffar av allsvenskan spelare?

Förmodligen för att man inte tränar på det vilket i sin tur har med svensk folkhemskaraktär att göra – att göra mål på straff är ju inte riktigt fint i Sverige. Det har något med vår moral och Jantelag att göra – ungefär på samma sätt som Londonklubben Corinthian FC vägrade slå, eller rädda, straffar under klubbens första tre decennier eftersom straff ansågs vara det samma som en medveten förseelse innanför straffområdet om sånt sysslade inte fotbollsspelare och ”gentlemen” med.

Sedan tror jag det även handlar om hybris – att det förefaller så enkelt att man inte behöver träna på det, eller tror att det är samma sak att sätta straffar på träning som på match. Dessutom bidrar säkert det dåliga respekten för målvakter i Sverige straffläggarnas inställning till hur ”svårt” det är att slå straffar.

Blott svenska utespelare svenska straffar kan slå!