Förstärkt Sylvia lekte med Bajen

Hedrande av ett förstärkt Sylvia att spela ut Hammarby och vara värda segern i vad som endast för hemmalaget var ett allsvenskt genrep. Att combon/”N-laget” förlorade är bara något som Erkan Zengin, CMore-kommentatorer och naiva Bajenfans värderar. Hade jag varit regissör/tränare för Hammarby hade jag ställt in och valt en annan pjäs att jobba med. Efter 3-2 mot ”Norrköpingslaget” lyser alla varningssignalerna för ett nytt Söder-fiasko men mer om det senare.

Norrköpingslaget var oerhört överlägset Bajen i första. Man spelade på ett tillslag, löpte hela tiden i djupled och med bättre avslutare än Kalle Holmberg (som jobbade förtjänstfullt utan boll)  och Division 2-spelare hade man avgjort matchen efter en halvtimme. Det såg bättre ut än vad det var eftersom hemmalaget valde att starta med Tankovic och Kennedy som innermittfältare och balansspelare. Dansken Andersen fick slita hund och ytorna framför en taggig backlinjen var enorma.  CMore-kommentatorn tyckte matchen var underhållande och det kommer säkert bli väldigt underhållande ifall Hammarby envisas med att ställa upp med den trion – kanske förstärkt med Erkan Zengin och hans ”Nacka-komplex”. Han lullade runt, fixade frisparkar och dribblade lite mot tonåringarna och belönades naturligtvis med jubel av den fotbollskunniga hemmapubliken…

Hammarby såg i första halvlek ut som de spelade säsongens allra första match – helt oorganiserade. I andra gav ”Norrköping” bort initiativet, tempo sjönk och ålder och erfarenhet tog ut sin rätt. Men det var inte för att Hammarby var bättre som de tog över utan för att Norrköping inte kunde. Många spelare ovana vid laget och tempot. Många spelare ovana vid den cynism som finns i allsvenskan men inte på träningar. När sedan spelare som Moberg-Karlssson och Thern sviker sitt ansvar blir det så här.

Varför Thern inte var den mittfältsdynamo han borde vara i andra vet jag inte – det är svårt att se allt i TV precis som CMore-producenter undviker att visa utvisningar. Den sortens censur har jag svårt att förstå och acceptera år 2018.

Det var kul att se Isak Pettersson även om han själv inte såg så mycket. Har man dessutom en frisparksmur där bara en eller två av sex hoppar blir det inte lättare. I MFF är man åtminstone konsekventa och vägrar hoppa över huvud taget så jag misstänker att den här även norrköpingsmurens ojämnhet berodde på att vissa spelare inte heller tar ansvar när de står ovanligt stilla.

Isak Pettersson var väldigt duktig på närskott och med fötterna (gillar t o m att han var målsugen och gick på eget avslut från 70 meter) men räckvidden, hans egen fysiska alltså, är ett problem. Dels vid Kennedys inte speciellt märkvärdiga frispark nästan mitt i målet, dels vid ettan som inte är otagbar för en målvakt med bättre längd. Aningen skymd men ändå. Från 20 meter ska han vara på den bollen.

Är verkligen Jacobsen så fruktansvärt enbent?

Det var nog snabbare konstgräs än i Nya Parken – slogs många alltför långa enkla passningar första 20.

Domare Stefan Johannesson har långt kvar till allsvensk form. Försökte kompensera det genom att lägga armen om spelarna men det hjälpte inte. Några beslut var helt huvudlösa, andra väldigt bra. Inte ens bajenmuren i 89:e minuten höll försäsongsklass utan stannade vid cirka 7,5 meter. Han gav inte Daniel Sjölund en självklar frispark på mittplan och varnande sedan finnen när denne hanterade konsekvenserna av en dålig domarbeslut. Plus att alla 38 bytena och en utvisning naturligtvis ska innebära att man lägger till mer än ynka två minuter.

IFK Norrköpings stora problem lär bli att en del spelare väljer jaget före laget. Den typen av individualister fanns inte då laget tog medaljer och jag tror det är skillnaden mellan just ett brons och en ny medioker sjätte, sjunde-placering i allsvenskan.

Bajensupportrarna lär få en aprilchock, i fall inte klubben tar ett par raka segrar i inledningen mot uselt motstånd kommer man inte heller vinna i maj. Jag tror man ligger vid de nedre strecken till VM-uppehållet. Det finns inget uppenbart spelsystem, ingen trygghet och ingen balans. Det finns dessutom alldeles för många gamla gubbar i det här laget vars moral bäst kännetecknas av Jiloan Hamads svar på att bli utbytt i 67:e minuten.  Först sparkade han iväg ett ställ med vattenflaskor och sedan ett till och med blicken sökte han något ytterligare. Vi får väl vara glada att det inte blev Hammarbytränarens ben som Hamad satsade på.