”Granen” läser min blogg

I  natt blev jag lite överraskande uttagen till VM-truppen och fick ett hjärtligt välkommande av lagkaptenen. Det gör att den negativa texten om Andreas Granqvist får en konstig inledning. .Granen och jag  pratade Helsingborg, HIF och gemensamma Påarpsvänner. Det var ett trevligt samtal och han nämnde aldrig att jag dissat honom här på bloggen. Till slut gjorde jag det själv och han bara flinade lite nordvästskånskt som Granen ofta gör och sa att det är bra med saklig kritik även om han inte riktigt höll med i sak. Framförallt inte den där texten som krävde  ”Fäll Granen”.  Jag skyllde, av tradition, på rubriksättaren. Jag påminde för säkerhets skull honom även om de uppskattade texterna jag skrev om honom som hårt defensivt arbetande  innermittfältare i HIF för tio, tolv år sedan. Vi skrattade ännu mer, tillsammans.

Nu trotsar jag delvis mina drömmar och den jovialiske 33-åringens nyvunna vänskap genom att publicera en Granen-kritisk artikel. Jag skriver dessutom lite medvetet raljant eftersom jag tycker att fotbollsjournalisterna i det här landet ibland låter vänskap och goda relationer gå före det journalistiska uppdraget.

Andreas Granqvist må vara älskad, och lagkapten och nästan folkkär men han är en rätt medioker mittback och en i mitt tycke en mindre bra ledargestalt. Vi börjar med det sistnämnda.

Ingen vågar skriva det nu före VM då alla vill ha personliga intervjuer. Att kritisera hade varit att äventyra två månaders kommande arbete med tjänster och gentjänster med A-landslaget. Därför får ni inte läsa en enda kritisk text eller ett enda kritiskt ord om Granen före VM-matcherna. Förutom här.

Jag tycker det är väldigt olyckligt att en lagkapten uttrycker sig nedvärderande om andra landslagsaktuella spelare. Även om han ogillar spelaren i fråga är det inte hans jobb att söndra och dissa. Andreas Granqvist ska öka motivationen och ta ansvar för gruppen och eftersom ingen ännu är uttagen finns det ingen grupp och då måste motivation och lagkänsla gälla alla. Alla manliga svenska fotbollsspelare ska han en chans – Granqvist ska inte lägga sig i laguttagningen.

Hans kroppsspråk mot Chile var inte bra. Granqvist har svårt att uttrycka sig nyanserat i ord och det samma gäller dessvärre även övriga kroppen. Han visade öppet vissa spelare vad han tyckte om deras prestationer – vilket väl är OK att en lagkapten gör i konstruktiva former. Till de formerna räknar jag inte grimascher, skrik, övertydligt markerat missnöje och något som närmat liknade fysiskt förakt. Jag vet att Granen inte kan hålla igen med känslorna men som lagkapten måste man det ibland.

Hur bra är då Guldbollenvinnaren, egentligen?

Två situationer i Chilematchen har fastnat i mitt minne. Dels när han efter en hörna fastnar i en öde yta mellan egen målvakt och resten av laget. Han låter då inte Nordfeldt ta bollen utan försöker själv rensa en boll som är så nära att han borde flytta fötterna för att få en ren träff. Istället kutar han rygg och lyckas få bollen över ribban med en träff som är långt, långt upp på vristen. Det var en uppenbar ”nära-självmål-liknande” upplevelse.

Den andra är tillfället då Alex Vidal kläms av Granen och Nordfeldt och får ont i bäckenet. Läser flera av ”experterna” i media som samtliga dissar Nordfeldt för en dålig utrusning och menar att Granen räddade Sverige.

Ifall vi ser den situationen rent objektivt så är det alltid målvaktens boll. Där är ingen trafik, bollen är hög och Nordfeldt ska lätt kunna ta hand om den. Så varför går Granen på bollen istället för att screena Vidal så att denne inte ens kan gå upp på bollen? Till Nordfeldts favör talar även att han förmodligen ropar att det är målvaktens boll – målvakter gör alltid det och det ska närmast finnas i en rutinerad mittbacks DNA att just den bollen är målvaktens.

Så ropar inte Nordfeldt? Varför gör inte Granen som han ska istället för att försöka något som i bästa fall resulterar i en hörna för motståndarna och i värsta fall i en öppen andraboll i egen box?

Det lär vi aldrig få veta men varför Granen tar ett eget initiativ han inte borde och skapar farligheter tyder på att han a. inte har förtroende för Nordfeldt och b. försöker göra något han absolut inte borde. Han ska ”screena” bort Vidal i första hand och först i andra hand gå upp på bollen ifall Nordfeldt inte kommer ut.

Upplösningen är att Granen skäller på Nordfeldt vilket känns väldigt, väldigt märkligt. Speciellt ifall man är lagkapten. Det handlar om ansvar, allt handlar om ansvar. För laget och för att sanningen om det svenska VM-laget formuleras någonstans redan före den VM-insats som i efterhand troligtvis kommer kallas fiasko. Av ”experterna”, och rubriksättarna. Jag tror Granens bästa minne av 2018 kommer bli  att han hjälpte föra  HIF till allsvenskan.