En haltande Hadesvandring – allsvenskan 2018

Från Jesu död och lidande till 100 årsminnet av slutet på slakten i Flandern, Första Världskriget, den 11/11 1918. Den neutrala, religionslösa, rätt mediokra fotbollsserie som kallas allsvenskan 2018 lever inom mindre lustiga ramar men den lever 2+4 månader med ett långt uppehåll för riktigt bra fotboll.

Idag på långfredagen ska jag försöka skriva mig igenom de här sex månaderna, hela allsvenskan. Förklara vad som kommer hända alla lagen och varför. Plus placeringar. Publicerar vartefter de blir klara.

Ser att man min gamle kollega och vän Mattias fått skriva Expressens inledningskrönika och det är många fina ord där fast jag kanske inte delar känslorna. Speciellt ett VM-år då allsvenskans skuggiga hörn på fotbollskartan ytterligare kommer accentueras. De bästa kommer försvinna och ersättas med nya, vars stora hopp är att även de ska få försvinna, i framtiden, nästa säsong. Försvinna från de känslorna vi har och från de fina orden i Mattias text om tro, hopp och kärlek. Den övervägande känsla jag har för allsvenskan är nog melankoli, en lätt sorgsen stämning jag inte kan slita mig från och som avbryts nån gång per omgång av kort lycka, eller av vanmakt och frustration.

Så trogen min melankoli kommer jag inte haussa alla lagen som fantastiska Prozacmaskiner utan fokusera på realiteterna och varför jag tror de inte kommer vinna allsvenskan. Plus sluttabell och en segrare.

PS Glöm inte tala om varför jag har så fel!