Analys omg 1: Bortre ytan vid ”fasta”

Temat för en analys av omgång 1 är utan tvekan bristen på försvar vid hörnor. Är det så att de allsvenska fotbollstränarna efter världens längsta försäsong inte hunnit till bakre stolpen än i genomgångarna? Att de spelar zon, eller en mix och att man endast har hunnit behandla första stolpen och framför mål än så länge?

Nu har jag enbart sett hälften av matcherna så kanske finns det ännu fler exempel på försvarslösa zoner men de jag anför räcker för att konstatera att något är väldigt fel, i topplagen. De mindre bemedlade lagen verkar inte ha det här problemet vilket troligtvis  har en simpel förklaring – de saknar stjärnor och allsvenska artister på CMore.

BP gör ett och har ytterligare två FRILÄGEN direkt på hörna vid bortre. Djurgården avgör den tidiga bronsmatchen mot Östersund genom att Marcus Danielsson springer in bollen just där. MFF gör sitt andra mål så (fast på inlägg). Tar upp MFF här eftersom de ständigt och väldigt medvetet skiftade kant i anfallsspelet. Alla inlägg kom från vänster och var mot bortre stolpen. Alla bollar längs marken kom från höger och avslutades med att man rullade ut den på en helt friställd vänster yttermittfältare. Fast Arnor Traustsson fick se Kevin rädda två, missa ett och så ett som Arnor satte minst sju, åtta meter vid sidan om målet. En bättre avslutare och en sämre målvakt så hade MFF avgjort matchen efter en halvtimme.

Elfsborg är ju berömt för att av tradition ha seriens snabbaste men sämst defensiva försvarare och den här upplagan verkar inte göra motståndarna ett dugg besvikna. Tvärtom. Även om vänsterbacken Adam Lundqvist var mindre dålig än han som spelade mot Gais i cupen och nog var akademispelare. Ytterligare en passus – det är lustigt att vi har förbundskaptener som inte verkar förstå vikten av ytterbackar som kan försvara en-mot-en eftersom alla gamla EIF spelar i landslaget: Adam Lundqvist, Niklas Hult och Johan Larsson.

Fast vid fasta situationer är förutsättningarna annorlunda. Det är sällan eller aldrig ytterbackar försvarar bortre ytan. Eftersom man numera inte heller har en spelare vid bortre stolpen (där placerades ofta kortväxta ytterbackari en slags tillfällig skamvrå – gammal skolsvenska för elevmobbing) blir ytan än mer öde i allsvenskan. Men det har i första hand att göra med vilken sorts spelare man placerar för att försvara i den bortprioriterade zonen.

IFK Norrköping hade med lite otur förlorat mot ett oerhört dåligt BP. Hemmalaget försökte spela av matchen och dominerade stort och skapade massor av chanser (när det behövdes men eftersom David Moberg Karlsson avslutade i princip samtliga – målet kom på egen skottretur efter att de två BP-försvarare som skulle blocka fällt varandra och låg ned som puckade hockeybackar- blev det bara uddamålsvinst). Ändå kunde man blivit straffade hårt vid de tre hörnorna och pinsamma missarna av öppet mål som BP-spelare gjorde sig ansvariga till.

Vad gäller Norrköping kan det säkert spela in att man har seriens kortaste målvakt och därför har arbetat extra för att underlätta hans arbete – vid främre stolpen… …man är extra noggranna där vilket innebär att de spelarna som inte var involverade stod och sov. Behöver inte nämna namn – det var ”the usual suspects”…

Östersund släpper in mål vid bortre stolpen vid fasta främst beroende på att de har så många duktiga individualister som inte riktigt förstår vikten av att försvara. Dessvärre är Ken Sema en av dem. På fotbollssvenska kallas de ”bolltittare” men jag tror det är många olika saker som gör dem så passiva utan boll och vid moment som kan förefalla statiska och tradiga att träna. Jag tror att alla dess bolltittare inte enbart tittar på bollen för att de är kära i den och helst vill ha den vid sina egna fötter utan även för att de helt enkelt uppfattar fasta situationer som en möjlighet att slappna av och ta igen sig. Fasta defensiva är liksom inte deras grej…

I den allsvenska som är så fattig på spelare med bra teknik (om än inte alltid så ”lagfunktionell”) låter man dessa ”lirare” och bollindividualister vara. Som om de inte ska behöva ta lika stort ansvar som lagkamraterna. Som om alltför komplicerade instruktioner utan boll i egen box skulle hämma deras kreativitet med bollen på resten av planen. De daltas med dem! Det är synd för ska de någonsin bli mer än allsvenska superstjärnor i CMore  (och internationella erfarenheterna inskränka sig till att sitta på bänken i Belgien eller Turkiet en vinter) måste de lära sig fotbollens fundamenta, även vid fasta…