Clownmålvakt katastrof för Dalkurd

Ifall man är nykomling i allsvenskan blir det automatiskt mycket försvarsspel. Då behövs en bra målvakt. Satsar de nya allsvenska klubbarna på bra målvakter? Nej. De skaffar nästan alla nya, undermåliga utländska och lite bisarra men billiga burväktare.

När AFC var uppe förra året satsade man alltid på fel målvakter. Först Håkan Ericsons förstaval i U21 men som absolut inte höll varken allsvensk, eller landslags-klass. Jag rankade Tim Erlandsson som seriens 14:e bästa burväktare, början av serien – det var väldigt snällt. Sedan ersattes han av en teknisk bättre men inte tillräckligt bra målvakt.

Detta kännetecknar nästan alla nya allsvenska klubbar med utländska, eller utlandsinfluerade tränare, även Graham Potter. Är det något ÖFK-tränaren absolut inte behärskar så är det förståelsen av vad som gör en bra målvakt.  Många, inte alla, av hans målvaktsrekryteringar har faktiskt varit på gränsen till pinsamma.

Nu verkar Dalkurd göra exakt samma misstag.  I min genomgång inför premiären kallade jag Abdülaziz Demircan för en clown och jag vidhåller det. Han är en klockren produkt av världen sämsta målvaktskultur (i konkurrens med den östafrikanska) – den arabiska. Ta de två insläppta målen som exempel.

Vid det först har Lundström minimal vinkel. Ifall Demircan står kvar så får han bollen rakt i huvudet/ på handskarna. Ifall det istället kommer ett inspel har Demircan perfekt utgångsposition, ifall han står kvar. Det gör han inte, han lämnar första stolpen och går ut så att han enbart täcker bortre stolpen och kanske bortre hörnflaggan. Medan målet är vidöppet. Demircan gör så för han tror han är smartare än motståndaren och ska klistra hans inlägg för att visa sig överlägsen och indirekt håna motståndaren. Vad Demircan inte tänker eller reflekterar över eller helt enkelt skiter i för att han är en så dålig målvakt är att det kommer inget inlägg för framför mål rusar FYRA försvarare och en ensam AIK i mitten. Det är med andra ord inte troligt att det kommer ett inlägg ändå väljer Demircan att lämna målet tomt. För att glänsa.

glansen blev en annan men det fattar inte CMores Lasse Granqvist och Jon Persson. De vet inte till sig av glädje och lycka. De hyllar målet som är det vackraste och trots att producenten fattar varför bollen gick in och klipper in i en närbild av målvakten Demircan fortsätter de båda patetiska kommentatorerna att försöka överträffa varandra i lovord. Det är fan inte seriöst. Kan inte producenten och BP-Persson byta jobb för han ger intryck av att förstå mer fotboll än vad ”Expert-Jon” gör.

Har då Demircan lärt sig något av det fatala misstaget? Nja, inte så mycket. Vid andra målet leker AIK-aren och försöker om igen sätta bollen vid den första stolpe som Demircan ska täcka. Bollen tar i insidan av stolpen, det blir retur som en AIK-are efter mycket om och men sakta rullar invid samma stolpe där Demircan sitter kvar och surar.

En del av den vardagliga målvaktsträningen går ut på att just komma ner, kollapsa eller på annat sätt hamna på matten och studsa upp igen. Att ta sig snabbt upp igen (De Gea är kanske allra grymmast på det att komma snabbt upp och aldrig, aldrig ge upp en retur och ett eventuellt andra avslut) är grundläggande i dagens målvaktsarbete.

Demircan sitter kvar en sekund eller så och beklagar situationen, hänger med huvudet för att han inte räddade innan han börjar resa sig upp. När bollen långsamt rullar över mållinjen blott en liten bit från honom har Demircan redan för längesedan gett upp hoppet om att rädda.

En normal allsvensk målvakt hade tagit sig upp så fort som möjligt och hade utan problem räddat avslutet. Det lovar jag. Den sekund Demircan sitter kvar och surar kostar oerhört dyrt. Och i förlängningen kommer det kosta Dalkurd en allsvensk plats. När det nu sägs finnas en sponsor med hur mycket pengar som helst – varför inte investera i en riktig målvakt?