Tragedin Östersunds FK

Kommun har tagit en timeout i relationen med klubben men det hade inte östersundsborna. Över 5000 mot Örebro en väldigt kylig aprillördag är en fenomenal publiksiffra för ett mittenlag. Och mittenlag lär ÖFK i bästa fall förbli för de brister som fanns före säsongen verkar bara förvärras. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att Graham Potter idag ser ut som en helt ordinär och relativt medioker allsvensk tränare.

Det är ytterst tveksamt ifall Andreas Andersson är en bättre målvakt än Aly Keita. Jag gillar att Potter ger AA flera matcher än det riktigt dåliga debuten men osäkerheten i backlinjen och försvaret är påtaglig och AA är bra med fötterna men i så bra att det kompenserar bristerna.

Potter envisas med att starta med Mukibi som jag tycker varit dålig ända sedan EL-matcherna.

Har i ett års tid påtalat att Nouri är alltför långsam. Nu när han och Douglas Bergqvist ska fördela bollar offensivt blir det en ganska smärtsam upplevelse för oss ÖFK-supporters. Dessutom saknas Bachirous snabbhet och förmåga att spela på ett tillslag, framförallt nära motståndarnas mål. Mot Örebro försökte Nouri ta sig in i offensivt straffområde man han är ju inte den sortens spelare, inte ens när han var ung och mindre långsam. Jag förmodar Teckie är skadad men bristen på rörelse och snabbhet på innermittfältet är alarmerande. Nu bytte Potter ut Douglas mot en ny gubbe som var ännu långsammare – Suljevic är bara 23 år men bär redan på en torso byggd för en styrkelyftare, är ganska rund om magen och ger intryck av att vara en Superettanspelare, i bästa fall. Bachirou behövde ett tillslag – de här gubbarna som Potter envisas med behöver 6-7 tillslag för samma sak.  Potter måste få in speed och offensiva hot i mitten. Kanske ska Ghoddos prövas där för i går var han helt anonym, undantaget första fem minuterna. Som det ser ut i dag är ÖFK ruskigt lättlästa.

Det största problemet är dock målgörandet och har alltid varit så. Det finns i dagens lag absolut ingen som helst ”målfald”. ÖFK hade många avslut men de flesta var så långsamma och omständliga att de enkelt blockades av ÖSK-försvaret. Eller så gick långskotten igenom men rakt på Oscar Jansson.  ÖFK spelade bra första 20-25 minuterna och borde med en riktig forward ha avgjort matchen men Jansson behövde inte göra mer än en enda kvalificerad räddning på 90 minuter. Det säger allt om ÖFK:s offensiva impotens.

Varför Potter släppte Johan Bertilsson lär jag aldrig få veta men jag fattar inte varför. Gero har ingen målkänsla utan är i bästa fall en hyfsad targetpunkt. Ghoddos och Sema har inte heller någon naturlig talang för att göra mål. Hopcutt hade det men tyvärr verkar det som han blev ett halvt steg långsammare och sämre med den allvarliga skadan för två år sedan. Potter behöll Fritzon och investerade i Islamovic som fortfarande för det mesta håller till på bänken av den självklara orsaken att han ser ut som en främling på planen. Dino och Jamie är de enda som har en boxspelares instinkt men båda har ännu inte visat den och ett lag i allsvenskan utan boxspelare har absolut inte på övre halvan att göra. Det är den bittra sanningen om öFK 2018.  Jag tycker bristerna är så oerhört uppenbara men inget eller föga görs för att förändra och förbättra. På det viset tycker jag, både som fotbollsskribent och som medlem av Falkarna, att en rödsvart sannsaga är på väg att förvandlas till tragedi.