Matchen som räddade säsongen
När säsongen summeras om sex månader kommer den 3 maj utpekas som kvällen då det vände. Inte så mycket för resultatet eller de individuella insatserna, för de var ojämna, men lagmoralen, inställningen, självbilden och viljan – den återfann MFF mot Djurgården (h) i den 16:e omgång som egentligen var den sjunde. Det behövdes en extrainsats match för att fixa MFF våren 2018.
Ledda av Rosenberg (som absolut inte tagit det ansvaret i alla allsvenska matcher) anföll och försvarade som ett lag. Plötsligt fanns det understöd och vilja att ta en närkamp för Himmelsblått. Borta var den förlamande osäkerheten om vad som händer med bollen när Brorsson eller Jeremejeff har den.
Rasmus Bengtsson och Bachirous återuppståndelse betyder enormt mycket för försvar och speluppbyggnad och därmed skapar man fundamentet för bra anfallspel och tålmodigt sökande efter de tomma ytorna, luckorna, vinklarna. Ändå spelade Bachirou bara på 60-70 procent.
Svanberg visade glimtvis att han har väldigt hög potential när han vandrar innåt med bollen, vickar sig förbi försvarare och avslutar från 20 meter. Slapp dessutom försvara i boxen.
Safaris med bollen är ofta en stor njutning även om han tappade en del på grund av tacklingar den märklige domaren inte beivrade. Märklig för att han även gav Djurgården frisparkar mot Strandberg då det var solklart mål eller målchans (sista minuten). Han dömde helt tydlig efter känslan, inte vad han såg eller inte såg och den magkänslan hade diarré.
En liten sak kändes mindre bra, förutom publiksiffran. Johan Dahlin tog flera felaktiga beslut och kändes allmänt osäker. Han skulle naturligtvis gått ut på den långa bollen som Kadewere nickade över i första. Han hade en riktigt dålig utboxning efter en hörna. Han tvekade gå ut och ta bollen när Rasmus täckte den i slutet. Han hade ett par överraskande dåliga utsparkar.
Nu gjorde Dahlin även en mycket bra räddning vid första stolpen i början av matchen men samarbetet med mittbackarna fungerade inte alls. Vilket det borde med tanke på att det inte är första matchen de spelar ihop. Kanske hade Johan helt enkelt en dålig dag?
Till och med den av dåligt självförtroende smittade Carlos Strandberg började återigen kännas som ett het, gjorde små saker helt rätt, löpte rätt och vann närkamper. Ge honom ett par mål till och han blir grym i boxen.
About this entry
You’re currently reading “Matchen som räddade säsongen,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- maj 4, 2018 / 05:07
- Etiketter:
- Carlos Strandberg, Djurgården, Johan Dahlin, Lagmoral, MFF, Vändningen, vilja
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]