Släpp bollen Nilla!

Bollen är inte rund. Det känns fel. Det är mycket som känns fel i fotbollsvärlden just nu. Helt klockrent rullar och studsar den väl aldrig men just de här dagarna tycker jag fotbollen är extra fel och falsk. Rent ut av fyrkantig. Helt i onödan.

Som att världens bäste fotbollsspelare blev rankad femma i omröstningen om Guldbollen. Visst är det roligare att lille Modric och Kroatien belönas istället för Messi för femtielfte gången men han är ju inte bäst, långt långt därifrån. Och att världens kanske näst bäste spelare inte ens var med på någon lista och får hoppa in med fem minuter kvar. Mourinho spelar ett högt spel i Man United och jag hoppas innerligt att han misslyckas. Först då lär jag få njuta av Pogbas fotbollskonst. Men helst ser jag att han hamnar i Barça och efterträder Sergio Busquets.

Zlatan skriver i sin nya bok att den engelska ligan är övervärderad och efter Man United–Arsenal mitt i veckan är jag beredd att hålla med. När Glenn Strömberg ser en fantastisk match i furiöst tempo ser jag långa bollar över mittfältet och rull i backlinjerna. Det är hyfsat tempo och underhållningsvärdet är OK men den där höga kollektiva kvalitén saknas och det är väldigt många felpass och dåliga individuella insatser. Som hemmalagets nye högerback som får se sju åtta bollar i första halvlek slås på insidan av honom – och Bailey täcker bara upp en enda gång. Rojos vanvettiga tacklingar. DeGea som fumlar in en enkel boll, Arsenals försvar vid första kvitteringen med hela laget inne i boxen mot tre motståndare varav en har bollen nere vid kortlinjen. Så egentligen är de tio mot två och låter ändå en av dem göra mål. Det är rätt och slätt dåligt organiserad försvarsfotboll av världens bäst betalda fotbollsspelare.

Apropå dålig fotboll. Jag är ingen stor älskare av damfotboll för jag tycker helt enkelt inte den är bra eller spännande nog men när de nu spelar ska de för helvete behandlas med respekt och ha samma villkor som männen. Nej, de omsätter inte samma summor och ska naturligtvis inte ha samma löner men ge dem drägliga möjligheter att träna och leva på sin sport. Varför bad det gubbslem som utgörs av män och kvinnor i förbund och andra partriakala hierarkier inte Modric twerka på scenen? Varför har de aldrig bett någon vinnare tidigare jucka till musik på scenen förrän där står en kvinna?

Jag tänker på Nilla Fischers tal på den svenska Guldfotbollsgalan. Lyckligtvis bad ingen henne twerka istället men alla dessa ord av indignation som inte hjälper. Inte hjälper ett skit. Hjälper gör aktioner som ger uppmärksamhet. Likt danska fotbollstjejernas strejk. när Nilla och de andra svenskorna hade chansen att visa solidaritet fördömde de aktionen och tog hellre tre poäng i kvalet. Jag tänker på hur Håkan Sjöstrand och SvFF lurade Granen och de andra herrarna att ta en ”paycut” till förmån för tjejerna och sedan inte sa något till tjejerna, som bara fick smulor av killarnas pengar.

Initiativet till den stora självklara förändringen kommer aldrig tas av reaktionära mansdominerade förbund, media eller supportergrupper. Initiativet måste tas dels av sponsorer och framförallt av spelarna, tillsammans. Ifall tillräckligt många manliga spelare offentligt och högljutt ställer upp för en mer jämlik fotbollsvärld kommer media och supporters ta rygg och få bort det gubbslem som bland annat Diamantbollen är insmetad i. Speciellt gäller det de klubbar som har både dam- och herrlag i världsklass, som Barça, Chelsea, PSG, Man City, Bayern med flera. Tills dess bör män och kvinnor markera kampen med enskilda, effektiva aktioner. Så: SLÄPP BOLLEN NILLA!