Den tradiga allsvenskan

Tittar lite på den danska ligan som jämförelse och konstaterar en stor skillnad. Passningsspelet är väldigt mycket snabbare i Danmark. Det går undan, även i backlinjen medan svenska lag ofta står och rullar för att sänka tempot. Att många lag är så dåliga att de aldrig kommer upp på den övre halvan – varken i tabellen eller på planen – är en förklaring. En annan är att Östersund, en gång förebilden för snabbt passningsorienterad fotboll, hade 31 procents bollinnehav och förlorade avsluten mot Norrköping med 14-0. Det var inte det här de menade med eljest.

Enligt statik, vars avsändare jag glömt, är i Sverige det land som har den högsta rätta passningsprocenten i Europa tillsammans med Italien och Portugal och samtidigt den långsammaste.

Konstgräs borde ge snabbare fotboll – istället har de gett de oroliga och dåliga lagen chans att sänka tempot och hålla i bollen. Och de lagen är för närvarande 10, av 16. Inte konstigt att allsvenskan ofta är ganska tradig att titta på.

Lösningen hade naturligtvis varit färre lag, färre matcher av transportsträckskaraktär och intensivare fotboll. Det hade all tjänat på men i svensk fotboll ska alla vara med – det är en slags rädsla för utslagning och toppning på allsvensk nivå.