Gruppallsvenskan 2022

Allsvenskan består av fem grupper. I huvudsak beroende på ekonomi, fast med IFK Norrköping och Häcken som undantag. De har de ekonomiska förutsättningarna att vara i en högre grupp. Liksom Helsingborg men från en blygsammare position. Malmö FF borde vara mer överlägsna än de är – 2021 berodde det på skador och Europaspel. Jag tror inte Europa kommer splittra fokus – jag tror att MFF saknar en spelartyp för att lyckas i Europa, och för att ta guldet. Jag ser faktiskt en annan vinnare, andra gången på 9 år jag gör det. Gruppallsvenskan 2022:

De som kan ta guld

De som kan ta medalj

De som kan slå guldgruppen

De som inte kvalar

De som kan åka ut

Grupp 1 (plats 1-5) Alla mot MFF. Djurgården har värvat bra, har två målvakter som är bättre än Johan Dahlin och många olika sorters spelare på de flesta positioner. Haksabanovic är den stora skillnaden. Frågetecken för om Edvarsen ensam kan göra tillräckligt många mål. I fall Guidetti levererar i AIK tror jag de blir tvåa. Minst. Men MFF är i alla fall bättre än Hammarby, kommer visa sig även i cupfinalen. Köper en boxspelare och naturlig målskytt i sommar men räcker det? MFF är laget som kommer skapa flest, och missa mest, målchanser. De som vill slå Djurgården ska lära av Varberg. De som vill slå Malmö ska även de lära av Varberg. Faktum är att Varberg knappast har en enda spelare av ordinär allsvensk klass, rent individuellt men de har 25 som kan gå in och inte göra bort sig. Det är den tryggheten topplagens bänkspelare saknar. De hade alla varit storstjärnor i Varberg, på pappret.

Grupp 2 (4-6) Elfsborg kan överraska. Har många spelare i utvecklingsbara elitåldern 23-24. Blir Tim Rönning landslagsmålvakt i år? Och Simon Olsson? Mot Elfsborg talar att Per Frick inte är speciellt bra, att Strand är en minusspelare och att de säljer så fort de får chansen. Så bättre vår än höst i Borås.   Norling verkar ha fått ordning på nästan hela laget. Kommer bli rolig, underhållande fotboll men vågar Norling experimentera? Två wingbacks och lite tränarmod ifrån en stor överraskning.  

Grupp 3 (7-11) Häcken verkar ha bestämt sig för ett mellanår med många nya utländska talanger. IFK Göteborg gör tvärtom och satsar på överåriga centrala ”stamspelare”. Blir spännande att se hur länge Simon Thern trivs och får spela. Som vanligt hoppas jag Stahre får sparken. Kalmar har liksom Häcken tappat nyckelspelare. Sirius kommer ta ett litet kliv i år, trots att de tappat Ortmark och den nye knäskadade mittbacken från Furulund.

Grupp 4 (11) Varberg  är lite bättre än bottenlagen. Bland annat för att de är ganska etablerade vid det här laget.  

Grupp 5 (12-16) Fotbollsromantikerna firar fett. Som om inte köpeklubben Degerfors räckte, nu är det även Värnamo som det ska kramas och gullas med. Jonas Thern har gjort ett fantastiskt jobb men de spelarna är inte kvar. Att man brandar sig som en lokalklubb med lokala talanger är en marknadsföringslögn som alla verkar ha köpt. Av de 24 spelarna i A-truppen är en enda egen talang, Freddy Winsth som håller hög Divsion1-klass. Sex kommer från en radie av fem mil och resten är inte ens smålänningar. Värnamo, Giffarna, Brukslaget, HIF och Mjällby håller inte acceptabel allsvensk klass. Hallenius kunde räddat Giffarna men skadan gör att de är ute redan i september. Placerar HIF på kvalplats, av känslomässiga skäl men de ser inte bättre ut än de fyra andra.

1.Djurgården

2. MFF

3. AIK

4. Hammarby

5. Elfsborg

6. Norrköping

7 Häcken

8. IFK Göteborg

9. Sirius

10. Kalmar

11. Varberg

12. Degerfors

13. Värnamo

14. Helsingborg

15 Mjällby

16. Sundsvall