Primož och Lance

Primož Roglič var 26 sekunder efter Geraint Thomas – då de cyklat 3500 kilometer och så många höjdmeter att jag inte kan räkna: kanske tre, fyra stycken Himalaya. 

Så på den allra sista eftermiddagen, utan regn, på en kort tempoetapp på en cykelbana uppför ett brant berg avgjordes Giro d´Italia. På fem fruktansvärt dramatiska minuter inramat av tiotusentals slovenska flaggor och hundratusenstals galna supportrar som kantade branterna, knuffades, skrek och sprang så nära cyklisterna att jag ständigt trodde de skulle kollidera.  

Primož Roglič tappade kedjan med fem minuter kvar, då han var 20 sekunder före. Där förlorade han kanske tio sekunder. Fem minuter senare var han i mål, 45 sekunder före. Hur är det möjligt? 

Inget tyder på att Geraint Thomas gick in i väggen – han cyklade fortfarande mycket snabbare än alla andra i loppet. Det här var Primož Roglič första seger i Giro d´Ìtalia. Han har aldrig vunnit Touren, han är snart 34 år och var backhoppare innan han skadade sig och sadlade om – 23 år gammal. 

Han anses vara en mycket sympatisk och trevlig människa. Hur kunde han bli en övermänniska där, fem minuter före mål där han under några ögonblick satt och trampade runt utan att komma någon vart? Backen var så brant att han höll på att ramla omkull och sedan fick han hjälp att komma igång på en ny cykel för lutningen var säkert 10-12%.   

Engelske filmregissören Stephen Frears gjorde en film om Lance Armstrong, ”The Program”, för åtta år sedan. Ser den senare på kvällen. Väldigt traditionellt gjord, inget speciellt men den fokuserar mer än vanligt på amerikanens personlighet. Att han är en tyrann, en ytterst osympatisk vinnarskalle på väg att explodera men också oerhört smart och övertygande. Speciellt som han överlevt en cancer i princip alla andra mindre vältränade hade dött av. Och spelar ut cancerkortet när han inte har några andra kvar. 

Allt det som hände på de där fem minuterna hade kunnat vara en del av ”The Program”. Nej, jag tror inte Primož Roglič är dopad men det går inte att mota väck tankarna och känslorna när väl upphetsningen och den mentala stressen lagt sig efter de där våldsamma fem minuterna i sporthistorien.