Maskande målvakt kostade kvalseger (kanske)

Tio män kvar efter en solklar utvisning. På Wembley. Efter 48 minuter. I kvalfinal. Varefter Barnsley kämpade likt svultna yorkshireterriers i drygt 80 minuter (inklusive förlängning och tilläggstid).

Från första sekunden efter kortet stod det klart att de rödas taktik var att vinna på straffsparksavgörande. De var en maskande målvakt ifrån att lyckas. Ju närmare straffsparkar vi kom desto längre höll den unge reservmålvakten, inlånad från Luton, i lädret. Det påminde om nån slags mindfullness-övning med boll. Han låg först blixtstilla i ca tio sekunder, reste sig alltid mödosamt upp och promenerade sedan långsamt ut till straffområdets gräns innan han gjorde en lång, hög utspark. Åt motståndarna, Sheffield Wednesday. Tänk repeat på repeat, i ultrarapid.

Harry Isted gjorde även några bra räddningar men i andra förlängningskvarten var han varje gång uppe på 25-30 sekunder innan han släppte bollen. ”Han vårdar den likt en nyfödd baby”, sa kommentatorerna. Domaren sa ingenting. Men han lade till tid. Mycket tid. Maxgränsen för målvakten är sex sekunder men det blir aldrig VAR-granskning av de upprepade regelbrotten. Nu var målvakten inte ensam om att maska men det blir så frustrerande uppenbart när matchen stod helt stilla i närmare en halv minut varje gång Isted lade handskarna på bollen.

Motståndarna klagade inte. På brittiskt manér höll de käft, härdade ut och tänkte att ifall det nu kom till straffsparkar så slog de in fem av fem med ackuratess, för en veckas sedan.

Sheffield Wednesday tog sig till Championschipkval-finalen tack vare ett mål som räddade semin mot Petersborugh till straffsparkar i sista sekundens förlängningsminut. Nu var det fyra sekunder kvar till straffsparkar när Josh Windass (som till Dean) språngnickade in 1-0 i matchminut 123 (egentligen 130+). Likt lök på laxen: Isted orkade inte blockera språngnicken utan styrde den in i eget mål vilket jag tycker är ganska svagt – så pass starka handleder ska en målvakt ha att han orkar styra en nick bort från målet. Kanske var allt gosande och denna eviga omsorg med bollen negativt för hans målvaktsinstinkt, att han omedvetet blev mer mån om att ro om bollen än att rädda den undan nätmaskorna?