Det falska grundackordet

En del har hört det hela tiden, en del skriker så högt av glädje och förtvivlan att de inte hör det över huvud taget. De där buropen efter slutsignalen mot BP var likt ett eko av det jag skrivit i ett års tid – IFK Norrköping inte är ett lag i balans, de toner Guld Glens orkester skapar klingar inte rent. 

Flera vänner var med och buade, efteråt. För första gången någonsin. Det är inte vänner som brukar göra något sådant mot klubben i deras hjärta. En del andra har löst problemet med sin krisande relation till herrseniorerna genom att i huvudsak heja på damlaget. De känner att det är mer äkta, tonen inte stark men klar och ärlig. Buandet är en känsloyttring som är ganska stark, föraktfull, en röst för förändring. Någon sådan lär inte ske. Guld Glen kör sitt race och sedan lämnar han i vredesmod och kommer skylla på klubbledningen. Och spelarna. Så fram till dess han lämnar, troligtvis efter säsongen – vad borde han göra för att minska problemen? 

Huvudproblemet är att IFK varken har ett eget spel eller de rätta spelarna till det. Det andra IFK-laget har spelarna men varken taktiken eller tränaren. Så de har nu gått all in på en av de sämst rankade och mest destruktiva tränarna i dansk elitfotboll. Nu när den sämste och mest defensive redan är på plats i Sverige.

Det aktuella problemet är att IFK spelade oerhört defensivt, hade lite tur och fick på det viset en hel del segrar mot dåliga lag i april och början av maj. Mot i princip alla lagen som fortfarande ligger under eller strax över kvalstrecket. Varefter man försökt spela mer offensivt och förlorat tre raka. Dessutom väldigt tydliga förluster även om det enbart varit med få mål. Till och med statistiken mot BP kan användas för att dölja det faktum att BP var oerhört överlägsna vad gäller omställningsspelet i första, hotade otaliga gånger och spelade av matchen efter ledningsmålet. Att IFK fick tryck mot BP i slutskedet förändrar inte ”grundackordet” men jag kan fortfarande höra Discoverys kör av experter i Malmö på fullt allvar diskutera ifall IFK Norrköping var en seriös guldkandidat. Och alla var överens om att så var fallet, före avspark.

Guld Glen kommer fortsätta skylla på spelarna, det förändras inte men han skulle kunna vrida lite i uppställningen. Ja, han är tvungen till det utan Sigurdsson och med ett försvar som till tre femtedelar inte håller stabil allsvensk klass. 

Han kan naturligtvis ersätta Arnor rakt av med Shabani. Jag tycker inte Shabani tillför speciellt mycket och han är dålig defensivt. Hans teknik kompenserar inte för hans brister. 

Khazeni har varit inhoppare, man vill verkligen han ska lyckas men han är inte lösningen på Norrköpings problem. Jag kan tänka mig honom istället för den överflödige Victor Lind men det är inte heller lösningen. 

I teorin skulle tränaren peta sina alldeles egna favoriter som Baggesen och Lind. Det lär inte ske. 

I teorin skulle han kunna gå över och spela mer cyniskt eftersom backlinjen är så dålig men det lär inte heller ske.  Så med nuvarande trupp? 

Kalley är en bra vänsterback, hade med honom i mitt fantasylag men funkar ju inte när han sitter på bänken. Eid måste ersättas men jag har ingen om vem som kan ta rollen. Ortmark var usel högerback i Malmö. Ceesay har en brorsa som är omskolad till högerback och wingback till höger – kan han ta den rollen efter några veckors inskolning? 

En del av Marco Lunds brister kan döljas i en fembackslinje. Jag vill ha in Ortmark från start – hur fan ska man få ihop det? 

Det lutar åt att Gunnarsson får spela mittback. Ceesay och Kalley blir wingbacks medan Ortmark, Traustason och Vito blir innermittfältare. Totte behöver en löpstark och smart partner då IFK ställer om. Jag hoppas Khazeni kan ta rollen. Jag vill också att han spelar närmare Totte eftersom de då kan utnyttja varandras starka sidor: styrkan, löpförmågan plus tekniken, de överraskande dribblingarna.  

Så kanske man kan rädda IFK från att göra en ny, bedrövlig höst och hamna ungefär där man borde – runt åttonde, nionde plats.