Ett krackelerat EM-kval

I den stora spegeln som hänger i det svenska herrlandslagets omklädningsrum är där små, tydliga sprickor. Tvivel, brister och en talang dold av årsgamla fläckar gör bilden betänkligt suddig i konturerna. Janne är ständigt där och putsar men när väl spelarna är tillbaka inför en ny match är spegeln lika medfaren. Det är en ”ex-spegel”, bortom Jesper Karlsson klister och den putsduk Janne gnidit till trasor. Landslaget funkar inte, saknar fokus och skärpa även om spelarna säkert vill och säger alla de rätta sakerna. Det krävs en ny ledare och en ny röst i det rummet. Annars kommer spegelbilden vara exakt likadan i höst och vem tjänar på det – förutom motståndarna?

Förbundskapten Janne Andersson sade sig efter 0-2 mot Österrike vara full av tillförsikt inför resten av EM-kvalet. Det är ju fortfarande möjligt, teoretiskt. Visst hade det kunnat bli en frilägesutvisning precis i början men jag är övertygad om att Sverige ändå förlorat matchen. Kanske hade spegelbilden blivit tydligare, även för Janne Andersson, om vi torskat mot tio man ( men jag är osäker på att han ser det – jag lägger till ett frågetacken även där)? Nu hade Österrike 14 avslut på mål mot tre svenska. Mot normal målvakt och med bättre forwards hade Österrike vunnit 5, 6-1. DÅ hade Janne lämnat posten redan i dag onsdag.

Problemet är inte de internationella svenska stjärnorna och att Robin Olsen förmodligen är världens bästa reservmålvakt och bland de 20-25 bästa målvakterna just nu. Problemet är att alla spelare inte ger allt. Hela tiden. Och att några spelare helt enkelt inte är tillräckligt bra, saknar den talang som krävas. Janne Andersson har konsekvent misskött rekryteringen av ytterbackar i tre, fyra år.  Han har tagit ut fel backar och tagit med gamla, dåliga istället för att försöka lyfta någon ung, lovande.  Inget ont om Wahlqvist Egnell och Olsson – de försökte men de är inte tillräckligt bra. Wahlqvist räddade t o m backlinjen alldeles i början, vid två tillfällen. Kanske borde just han fått chansen redan efter VM 2018?

Vi har ingen riktigt konstruktiv innermittfältare, har inte haft på sju, åtta år. Med Pontus Jansson hade Sverige förmodligen varit i både VM, EM och Nations League B, istället för C-grupp, men den mittbacken tyckte Janne Andersson inte han behövde. Varefter landslaget har skrikit efter en solid kollega till VLN. Då går det så här, då ser det ut på det här lite pinsamma viset. För vi är ju alla en del av detta landslag, vi svenska fotbollssupportrar är också med på den där spegelbilden fast vi aldrig syns. Men vi tvingas ofta, alltför ofta, spegla oss i den.

Det ska uppriktigt sagt bli skönt att slippa tänka och se herrlandslaget det kommande kvartalet.