HIF och Charlie Weberg

Fem obesegrade och två raka vinster. Klubben jag trodde skulle springa hem Superettan har avancerat upp på kvalplats. Hurra för Helsingborgs IF. Detta är förstås även en del av konsekvenserna när en fotbollsklubb misskötts under en lång rad år. Likt IFK Göteborg och AIK. I fallet HIF, elva, tolv år. En av de ytterst ansvariga är, förutom naturligtvis ordförande och styrelse ( som supportrarna valt och därför är ansvariga för) verkställande ledning och tränarna, även media. Istället för att kritiskt granska klubben utifrån kunskap och pressetiska normer har man förfallit sig åt glorifierande supporterjournalistik. Man skriver som supportrarna tycker, som de betalda, överåriga tyckardrängarna i TV tycker och man skriver vad tränaren säger så som det vore sanning. 

Huvudansvaret för HIF:s katastrofala utveckling måste alltså tillskrivas media, och supportrarna. I det medlemtroende Sverige pratar man aldrig och det – att de ytterst ansvariga inte är styrelsen som väljes utan man skyller allt på verkställande anställda. Men om supportrarna väljer en ordförande och en styrelse som inte är kvalificerade – hur ska dessa valda kunna avgöra ifall de verkställande anställda i ledningen är kvalificerade? Och ifall de inte är kvalificerade – hur ska de kunna avgöra vilka spelare som är kvalificerade? Här kommer media in – deras stora ansvar att bedriva annat än inställsam, rövslickande supporterjournalistik.  

Ett, av otaliga, bra exempel är Charlie Weberg – den långsamme, överviktige mittbacken med den underbara vänsterfoten. Han hyllades för vad han gjorde med bollen. Även i rikspressen men speciellt i regionala media. Han startade massor av allsvenska matcher, orsakade mängder av baklängesmål och nu – med en tränare som istället ser till mittbackens förmåga utan boll – sitter han fast på bänken, i ett bottenlag i Superettan. Förutom att han var långsam både över fem och 30 meter så hade han svårt med sidledsrörelser och att vända. När han hamnade på mellanhand vid mittlinjen tappade han minst tre, fyra meter på motståndarna. 

Ifall Charlie själv inte vill, eller att han har fysiska begränsningar som gör att han inte kan bli snabbare och mer rörlig vet jag inte. Ska inte heller spekulera i det men jag förstår inte hur en så defensivt handikappad spelare kunde starta som mittback i HIF under så många säsonger. Dels kan man skylla på inkompetenta tränare som Lennartsson men även sportchefen Granen bör ha haft ett stort ansvar här. 

Min förhoppning är att Charlie med hjälp av HIF:s fysteam blir ser till att fysiken hamnar på samma höga allsvenska nivå som hans vänsterfot. Och att HIF, trots alla oavgjorda matcher, hänger kvar i Superettan.  

Ps Casper Widell är den lovande mittbacken som HIF, liksom i fallet Weberg, investerat i. Att Widell som tonåring var startsspelare, gjorde många misstag men ansågs kunna bli så bra, så snabbt att han misstagen på plan skulle ge återbäring då man sålde en ung, erfaren allsvensk misstag med stor potential. Men trots att Widells utveckling gått långsamt har han fortsatt som startspelare och nu säljs han, för två miljoner – fickpengar i förhållande till vad de förlorade allsvenska platserna kostat klubben. Samtidigt lånar man in Pavel Vagic – den f d MFF-aren som var en oerhört lovande balansspelare för tre säsonger sedan och nu är bänkad mittback i Hammarby. Ett utmärkt komplement till Ronge.