Spelartypen Djurgården ständigt misslyckas med

Djurgården är jätteduktiga på att hitta och utbilda mittbackar. De har hur många som helst. Naturligtvis borde de spela med en trebackslinje men det gör de inte och det är bland annat därför de inte lyckas stänga matcher så effektivt i allsvenskan som spelarmaterialet antyder. Av samma skäl var de otroligt bra i Europa förra hösten med fem man bak och snabba omställningar.

En position som Djurgården misslyckats med att besätta de senaste fyra, fem åren är centerns. I betydelse stor tung, tank: typ Tommy Berggren, Knivsta Sandberg eller Geert Van der Ooudeen för att nu nämna några klassiska järnkaminer med målsinne.

Helt färsk men inte spelklar till kvällens match är 191 cm azerbajansk 21-årig center i Musa Gurbanli. Kallas ”drömvärvning”. Vi får väl se – de senaste tio årens totala misslyckanden med just den sortens spelare förskräcker. Men Djurgården ger inte upp. De bara SKA ha en stor, tung centerforward.

Senast var det fiaskot med 27-årige Jakob ”Röva” Bergström som lockades till huvudstaden från Listerlandet men återvände i förra veckan med svansen mellan, ja benen. Blev sex korta inhopp. Innan dess var det 26-årige Victor Edvardsen från lika obetydligt allsvenska Degerfors. Han gjorde ett bra fjolår men fick inte speltid i våras och är nu försvunnen.  Båda, stora pojkar med tunga kroppar och påtaglig närvaro men kanske inte seriens allra smartaste spelare. Innan dess en annan, ännu äldre, tröttare kropp med samma bakgrund och fantastiska kontrakt: Emir Kujovic

Innan dess Kalle Holmberg och Omar Eddahri. För att inte nämna det fullkomligt huvudlösa försöket med en gravt åldrad och handikappad Mathias Ranégie. Alla har varit lika stora misslyckanden som deras voluminiösa kroppar och enkelspåriga fotbollsförståelse. Bärkroth, Engwall och Jawo var inte lika stora men ändå kraftigt byggda forwards som värvades som DIF-centrar.

Det är uppenbart att Djurgården desperat söker efter komplement till alla deras många små, kvicka, mörkhyade spelare men absolut inte kan identifiera deras behov på andra sätt än stora, färdiga kroppar som gjort många mål i små eller bara mindre klubbar i Sverige.

För mig förefaller det märkligt. Att man ständigt upprepar samma misstag. I väntas på drömvärvningen får vi som vanligt se ett oerhört fysiskt djurgårdsmittfält med Schüller och Berg ta massor av taktiska frisparkar på mittplan när motståndarna snabbt ställer om. Något även deras mittbackar gör när de tvingas. Här ligger MFF:s stora möjlighet. Jag vill att DIF får mycket boll och att MFF ställer om snabbt. Kanske är den taktiska gåvan så stor att jag till och med kan tänka mig Ceesay som wingback?  

Spelartypen Djurgården ständigt misslyckas med

Djurgården är jätteduktiga på att hitta och utbilda mittbackar. De har hur många som helst. Naturligtvis borde de spela med en trebackslinje men det gör de inte och det är bland annat därför de inte lyckas stänga matcher så effektivt i allsvenskan som spelarmaterialet antyder. Av samma skäl var de otroligt bra i Europa förra hösten med fem man bak och snabba omställningar.

En position som Djurgården misslyckats med att besätta de senaste fyra, fem åren är centerns. I betydelse stor tung, tank: typ Tommy Berggren, Knivsta Sandberg eller Geert Van der Ooudeen för att nu nämna några klassiska järnkaminer med målsinne.

Helt färsk men inte spelklar till kvällens match är 191 cm azerbajansk 21-årig center i Musa Gurbanli. Kallas ”drömvärvning”. Vi får väl se – de senaste tio årens totala misslyckanden med just den sortens spelare förskräcker. Men Djurgården ger inte upp. De bara SKA ha en stor, tung centerforward.

Senast var det fiaskot med 27-årige Jakob ”Röva” Bergström som lockades till huvudstaden från Listerlandet men återvände i förra veckan med svansen mellan, ja benen. Blev sex korta inhopp. Innan dess var det 26-årige Victor Edvardsen från lika obetydligt allsvenska Degerfors. Han gjorde ett bra fjolår men fick inte speltid i våras och är nu försvunnen.  Båda, stora pojkar med tunga kroppar och påtaglig närvaro men kanske inte seriens allra smartaste spelare. Innan dess en annan, ännu äldre, tröttare kropp med samma bakgrund och fantastiska kontrakt: Emir Kujovic

Innan dess Kalle Holmberg och Omar Eddahri. För att inte nämna det fullkomligt huvudlösa försöket med en gravt åldrad och handikappad Mathias Ranégie. Alla har varit lika stora misslyckanden som deras voluminiösa kroppar och enkelspåriga fotbollsförståelse. Bärkroth, Engwall och Jawo var inte lika stora men ändå kraftigt byggda forwards som värvades som DIF-centrar.

Det är uppenbart att Djurgården desperat söker efter komplement till alla deras många små, kvicka, mörkhyade spelare men absolut inte kan identifiera deras behov på andra sätt än stora, färdiga kroppar som gjort många mål i små eller bara mindre klubbar i Sverige.

För mig förefaller det märkligt. Att man ständigt upprepar samma misstag. I väntas på drömvärvningen får vi som vanligt se ett oerhört fysiskt djurgårdsmittfält med Schüller och Berg ta massor av taktiska frisparkar på mittplan när motståndarna snabbt ställer om. Något även deras mittbackar gör när de tvingas. Här ligger MFF:s stora möjlighet. Jag vill att DIF får mycket boll och att MFF ställer om snabbt. Kanske är den taktiska gåvan så stor att jag till och med kan tänka mig Ceesay som wingback?