Är dansken dopad?

De flesta experter tippade Tadej Pogacar. Inför gårdagens tuffa, avgörande tempolopp i Touren. Han hade sett lite starkare, och lite mer aggressiv, ut än Jonas Vingegaard. I de tre, fyra dueller som hittills uppstått. De hade kört 62 timmar i varandras bakhjul, tills i går. Nu tvingades de cykla ensamma, med två minuters mellanrum.

Det som danskarna med rätta kallar ”enkelstart” är den kanske jävligaste bland alla utmattningsidrotter. Fullt i klass med den gamla femmilen på skidor. Fast farligare. En cyklist beskrev det som att kan du lägga ihop två och två på upploppet har du inte kört på allvar. I det tillståndet ska du också kasta dig ned för serpentinvägar i 80 km/h.     

Dansken ledde med 10 sekunder, det var sex etapper kvar men kunde slovenen vinna med 30-40 sekunder hade han ett nästan oslagbart överläge. Trots att det återstår två dagar i Alperna.  

Tvåan gick ut stenhårt. Han var snabbast av alla vid första mellantiden. Jonas Vingegaard var ännu snabbare, körde än mer hänsynslöst. Redan i första svängen såg han ut att tappa linjen och tvingas korrigera rytmen.

Eftersom slutfasen var så brant, upp till 10 % lutning bytte tvåan till en vanlig cykel innan backarna började. Det var han ensam om. Ingen annan bytte. Pogacar var då 30 sekunder före trean men 45 efter Jonas. I mål var han 1:38 efter Jonas men likväl tvåa, med en marginal till Wout van Aert på en 1:13.

Den olidigt spännande duell årets Tour utvecklats till slutade med walk over. Pogacar körde obeskrivligt bra – men blev utklassad. Jonas Vingegaard körde alltså oförklarligt snabbt. Ingen cykeljournalist ifrågasätter Vingegaards kroppsvätskor. Han är en ytterst sympatisk, nästan timid familjefar som absolut på inget sätt ger intryck av att vara fuskare. Men ingen kan förkalra vad han gjorde i går. Ingen.

Inte heller jag tror dansken var dopad men frågan måste ändå resas – eftersom han, nästan, är alltför bra för att var odopad. Cykelhistorien är proppfull av fuskare som genomfört liknande bedrifter som gårdagen. Nja, inte full. Jonas Vingegaard var än mer chockande överlägsen än de flesta andra gamla klassiska fuskare som plötsligt höjt sin nivå ett par klasser över en natt. Samtidigt verkar det helt surrealistiskt att någon så innerligt sympatisk som segraren skulle ha fuskat i går.

Jag kan gå så långt som att säga att inte ens med en massa dopingmedel i sig hade någon, relativ, konkurrent i Tour de France kunnat köra närmelsevis så snabbt som Jonas Vingegaard gjorde i går över 22 km. Utan tvekan Årets idrottsprestation i världen!