Kluven. Villrådig.
Blott det faktum att man spelar på Nya Zeeland, mitt i vintern, känns som ännu en Qatar-lösning. Med Hamlets ord: ”Ska man kolla eller inte kolla?”.
FIFA och UEFA har alltid behandlat damfotbollen illa. Det finns massor av konflikter – konkreta eller latenta problem som gubbarna skiter i. För att de kan, för att tjejerna inte vågar eller vill ställa till problem. Det är sportwashing i ett nytt perspektiv. Tjejerna får smulor av den gigantiska kakan och nöjer sig med det. Relativa smulor. Prispengarna har ökat rejält men de är fortfarande bara 1/4-del av männens. Hur kan det vara så stora skillnader mellan män och kvinnor år 2023?
Sveriges landslagstjejer har i princip alltid sopat konflikter under mattan och förklarat hur nöjda de är med allt. Håller käften och är söta. Är tacksamma. Säger rätt saker.
Det är annorlunda i Norge, Danmark och Spanien. Annorlunda i USA och Brasilien. Annorlunda i Frankrike och än fler länder där tjejerna försökt sätta hårt mot hårt och tvinga fram mindre orättvisa villkor.
Så vem gynnar årets VM, egentligen? På långsikt?
Jag ser gärna VM-matcher – när de är jämna och spännande vilket i princip utesluter gruppspelet. Samtidigt stödjer jag i så fall inte bland annat de spanska tjejer som valt att bojkotta VM. Modigt och uppmuntrande. Hoppas Spanien förlorar alla matcher – kanske ska man se de matcherna för att heja på motståndarna? Kan man hoppas på ett anti-VM, fullt av skandaler och kontroverser?
Jag vet faktiskt inte hur jag ska förhålla mig till Fotbolls-VM!
Lämna ett svar