MFF i Europa

Hela Europa (inkl. Australien) kommer sjungande till Malmö men Malmö FF stannar hemma. Och håller käften. Bara för att man inte hörs och syns där (sjua i allsvenskan 2022) betyder det inte att MFF inte kan förlora. Även i Europa. Den här säsongen tappar MFF de 8 000 punkter man vann säsongen 19/20. Det innebär att man faller cirka 30-35 platser i rankingen och istället för 75:a är strax över 100. Bland lag som Riga, Flora och Rijeka. Bra klubbar i små ligor som får 2-3000 poäng var säsongen och har cirka det antal som MFF landar på: 10 000. Där är också mindre klubbar från de största ligorna som bara spelat i Europa en säsong. Av de senaste fyra. 

Som jämförelse kan nämnas att Djurgården fick 13 000 poäng för förra årets sensationella Europaresa. Men de har bara ytterligare en säsong i Europa med 2000 poäng och är m a o efter MFF även där. Just nu! 

Det påverkar naturligtvis MFF:s möjligheter till framgång nästa år – ifall de tar en Europaplats. Oavsett att staden arrangerar Eurovison i Hyllie Arena. Det blir svårare motståndare – ifall man inte har en sådan tur som Häcken har när färöiska mästarna slår ut 54-rankade Ferenváros. 

Jag tippade före säsongen att MFF skulle vinna serien ifall de var mindre än åtta poäng efter serieledaren vid sommaruppehållet. Nu ledde de serien och jag skrev då att när de nu haft sin svacka och spelat två obegripligt dåliga matcher mot Elfsborg och Häcken kommer de springa hem serien. Eftersom de inte har Europa att tänka på och inte splittras. 

Det kan fortfarande gå så men det finns också några mycket oroväckande fläckliknande moln på den himmelsblå tröjan. 

MFF har förlorat två matcher och spelat riktigt dåligt – mot Djurgården borta (vilket under normala omständigheter är OK att tappa poäng mot) och Mjällby hemma. Experterna förklarar (OK Alexander Axén citeras överallt) att MFF är nere i en formsvacka och att det är normalt. Fast där var man ju före sommaruppehållet? 

Det finns också en del tydliga tecken på att omklädningsrummet inte älskar Henrik Rydström lika mycket längre. Spelare hamnar i frysboxen, han börjar experimentera och tränaren börjar markera revir och indikerar att vissa bra spelare borde söka sig till en annan klubb. Speciellt gäller det han som under några få matcher för ett år sedan var klubbens bäste spelare.

Kanske är Sibys rygg och torso fortfarande inte 100 procent. Kanske blir den det aldrig, kanske förstår inte Rydström hur fantastiskt bra Siby egentligen är? Eller är det ett återfall för de ledare ( som fortfarande bestämmer) och som förra säsongen köpte Superettan-material som Chalus och Lobotey och gav dem kontrakt över fyra, fem år? 

Däremot är det förståeligt att spelare som inte håller allsvensk klass, likt Patriot eller Knudsen, inte får speltid. Om inte Hugo Bolin anses vara en talang lika stor som Hugo Larsson borde Bolin inte få så mycket speltid och förtroende redan nu. Samma sak med Rosengren. 

Uppgiften nu, För Rydström, är att få laget att vinna och säkra guldet i god tid. Rosengren och Bolins tid kommer, kanske redan i september mot dåligt motstånd men Rosengren i startelvan mot Djurgården var, gissar jag, endast ett uttryck för Henrik Rydströms inte obetydliga hybris. 

Kanske ger matchen mot vilt kämpande men inte speciellt bra AIK en indikation vart säsongen kommer ta vägen och om det blir Europa nästa säsong. 

Jag är avslutningsvis fullkomligt övertygad om att tränaren får sparken om han inte tar MFF till Europa (kommer topp tre) – oavsett hur sympatisk och duktig han än är.