Sverige favorit

Efter att ha sett åttondelsfinalerna tvekar jag inte. Om Sverige spelar disciplinerat, försvarar lågt och satsar på fast situationer är Blågult favoriter. I fall man däremot lockas flytta upp spelat på Japans planhalva så ställer de om och springer ifrån svenskorna. Japanskorna är oerhört duktiga på att slå de där bollarna i djupled, längs marken, och taijma de där löpningarna perfekt. Ligger Sverige, som Norge gjorde så länge det var oavgjort, lågt och låter det fantasilösa japanska spelet längs kanterna ha sin gång är Japan ganska ofarliga, i alla fall beskedliga. De två första målen mot Norge var i princip två norska självmål. Ett försök att bryta ett inlägg som istället styrdes på mål och en målvakt som var för snabb att vara bakom bollen. Det andra var en lös bakåtpassning i eget straffområde utan att veta vad som fanns bakom ryggen. Japan skapade nästan inget alls mot ett samlat norskt försvar. 

Om Sverige trots allt  tvingas ligga hög med backlinjen måste Zecira också ha en väldigt hög utgångsposition. Till skillnad ifrån de flesta andra damfotbollsmålvakter är hon relativt snabb och inte lite stabbig, eller alltför kort. 

Kan Sverige spela så taktiskt?  Vi borde kunna det, utan problem men nu är förstås inte teori och praktik alltid samma sak. Speciellt inte i damfotbollen där flera stora fotbollsnationer på ett patetiskt sätt förlorat och tvingats åka hem. Taktiskt sätt har de spelat med huvudet under armen. Ungefär som Megan Rapinoe efter att hon missade en straffspark återvände till gruppen skrattande. Kanske inte direkt vad gruppen behövde och så lyckades man också missa tre av de fyra sista straffarna. Eller ta England som på grund av en fullkomligt idiotisk (och mycket medveten – hon gjorde en kolonial Beckham) utvisning var oerhört nära att förlora straffsparksturneringen mot Jamaica. 

Sedan är det en annan sak att alla svenska damfotbollsexperter tycker att ett lag som vann 4-0 mot Spanien bara måste vara så oerhört bra. Alltså… 

PS Efter att ha läst femtioelva mediatexter om hur glada de svenska tjejerna är, om skadeläget, om Zecira många nya följare e t c så undrar jag – är det helt fel att skriva om taktik? Nåt, litet, kanske? Eller är det inte fotbollsexperternas uppgift längre? Ska de bara skriva att allt är positivt, eller negativt och framförallt med så starka och överdrivna känslor som möjligt? Varför tror sportjournalisterna att fotbollsintresserade inte längre är intresserade av taktik?