Gläds med Jens och Tony

Australien spelar ingen bra fotboll. Men de har största hjärtat. De kämpar, är bra organiserade och kämpar. Talangen är begränsad, hjärtkamrarna och lungorna obegränsade.  

De vann en galet lång straffsparksturnering som Frankrike borde vunnit. Men de satt bollarna i stolparna. Det gjorde Australien också men deras målvakt hade starkare handleder.  Arnold målvakten var dock lite av en clown. På två tidigaga straffar sprang hon iväg, långt före bolltillslaget. Hade fransyskorna missat tomt mål hade straffarna gått om. Jag förstår inte riktigt vad hon tror sig vinna på att göra så här.  

Hon var dock bättre på att läsa dåliga straffar än den inbytta fransyska ”straffmålvakten”. Hon gick ofta rätt – när hon inte sprang i väg förstås.  Ingen av de 20 straffarna över, två ribba in men i övrigt lågt och ganska dåligt. USA -Sverige hade bättre straffkvalité. 

Jag kan inte avgöra hur stort inverkan de två sympatiska svenskarna haft på ”Matilda” men jag tycker det är väldigt roligt. Och de har båda två en ödmjukhet och förmåga att resonera som även Gerhardsson hade som allsvensk herrtränare. Jag träffade den här trion ganska ofta i jobbet och det fanns en distans till fotbollen, till matcher och ”allvaret” som de tre delar. Så inte alls konstigt att de blivit damfotbollstränare. Är Rickard Norling näste man att ta ett utländskt förbundskaptenjobb?

Ps England ser och spelar ungefär som Australien gör. SAmma slag spelare i samma positioner. Straffavgörande?