Helsingborg mot Division 1

Tilläggstid. 2-2. Augusti på Olympia. En ÖIS-are springer i högerytterkorridoren med bollen. Ensam. En HIF-are springer med och tre andra rödblå springer närmare centrum av planen. Så nära kortlinjen tittar Öisaren upp. Där kommer en lagkamrat springande mot straffområdet. Av de tre försvararna är en mellan målvakten och bollen. Det är rätt. Den andre HIF-aren har en oklar position där jag inte riktigt förstår vad han gör medan den tredje springer och ställer sig framför Joelsson i målet. Så Öisaren slår in bollen till sin omarkerade lagkamrat som enkelt skarvar in bollen vid bortre stolpen från 15 meter. Joelsson är skymd, av den desorienterade HIF-aren och de andra har uppenbarligen inte heller förstått att det bara fanns en motståndare att markera eller plocka upp men ingen av de tre gjorde det.

Med den typen av fotbollsspelare hör man hemma i division 1.

På highlights fick jag också se Charlie Weberg lyckas missa en brytning. Motståndaren är på väg ut från straffområdet, bollen är långt där framme och Weberg lyckas sticka in en av sina känsliga passningsfötter mellan motståndarens ben. Utan att vara i närheten av bollen. Det är ett försvarsagerande som definitivt inte accepterats ens i Division 1.

Faktum är att HIF inte är bättre än 2-3 hemma mot ÖIS och 15:e plats. Så fort Thomas Ronge gick ut föll laget samman. Jag har väldigt svårt att förstå hur de ska klara sig kvar i Superettan.

Den här nedmontering av kvalité har pågått i tio år. Allt började med att man trodde att en stor fotbollsspelare automatiskt också är en stor fotbollsledare. Jag var djupt kritisk redan vid utnämnandet av Henrik Larsson. Redan första gången. Jag var minst lika kritisk när Granen plötsligt blev aktuell som sportchef.

Samtidigt – det är inte de två legendarernas fel att folk med ansvar för att rekrytera inte förstår att värdera ledaregenskaper, intelligens, erfarenhet, arbetsförmåga e t c. Kanske för att de själva rekryterats av ledare som inte haft förmåga att bedöma kunskap, intelligens, erfarenhet e t c.

På samma sätt som HIF i drygt 10 år misslyckats med att rekrytera andra ledare. Här finns en rödblå tråd här av oförmåga och dåliga beslut. Det är logiskt att HIF försvinner från svensk elitfotboll ett tag eftersom man inte lyckats hitta ledare i elitklass.    

Helsingborg mot Division 1

Tilläggstid. 2-2. Augusti på Olympia. En ÖIS-are springer i högerytter-korridoren med bollen. Ensam. En HIF-are springer med och tre andra rödblå springer närmare centrum av planen. Så nära kortlinjen tittar Öisaren upp. Där kommer en lagkamrat springande mot straffområdet. Av de tre försvararna är en mellan målvakten och bollen. Det är rätt. Den tredje HIF-aren har en oklar position där jag inte riktigt förstår vad han gör medan den fjärde springer och ställer sig framför Joelsson i målet. Så Öisaren slår in bollen till sin omarkerade lagkamrat som enkelt skarvar in bollen vid bortre stolpen från 15 meter. Joelsson är skymd, av de desorienterade HIF-aren och de andra har uppenbarligen inte heller förstått att det bara fanns en motståndare att markera eller plocka upp men ingen av de tre gjorde det.

Med den typen av fotbollsspelare hör man hemma i division 1.

På highlights fick jag också se Charlie Weberg lyckas missa en brytning. Motstånfaren är på väg ut från straffområdet, bollen är långt där framme och Weberg lyckas sticka in en av sina känsliga passningsfötter mellan motståndarens ben. Utan att vara i närheten av bollen. Det är ett försvarsagerande som definitivt inte accepterats ens i Division 1.

Faktum är att HIF inte är bättre än 2-3 hemma mot ÖIS och 15:e plats. Så fort Thomas Ronge gick ut föll laget samman. Jag har väldigt svårt att förstå hur de ska klara sig kvar i Superettan.

Den här nedmontering av kvalité har pågått i tio år. Allt började med att man trodde att en stor fotbollsspelare automatiskt också är en stor fotbollsledare. Jag var djupt kritisk redan vid utnämnandet av Henrik Larsson. Redan första gången. Jag var minst lika kritisk när Grannen plötsligt blev aktuell som sportchef.

Samtidigt – det är inte de två legendarernas fel att folk med ansvar för att rekrytera inte förstår att värdera ledaregenskaper, intelligens, arbetsförmåga e t c.

På samma sätt som HIF i drygt 10 år misslyckats med att rekrytera andra ledare. Här finns en rödblå tråd här av oförmåga och dåliga beslut. Det är logiskt att HIF försvinner från svensk elitfotboll ett tag eftersom man inte lyckats hitta ledare i elitklass.