Härligt att ha fel

3-1 på Örjans Vall. Det trodde inte jag. Speciellt inte efter att HBK fått ett mål felaktigt underkänt och sedan enkelt rullat upp IFK och tagit ledningen när Shabani inte orkade ta hemjobbet.

Så kom vändningen. Jag gnällde på att Eid trampade över, med båda fötterna, men den assisterade glömde kolla inkastaren (oklart varför eftersom han inte har någon annan uppgift just då – men skit samma). Det blir 1-1 och sedan verkar alla Magnus Nilsson -Säfquists lagkamrater följa hans exempel och ta en time out på grund av psykiska besvär. En kollektiv depp, i matchtröja och med motståndare.

Varefter IFK i princip spelar av matchen. Utan att ha varit speciellt bra. Utan att Oscar Jansson ens behövt göra en enda fantomräddning. Osannolikt!

Vitos 50 metersmål var underbart. Fast det säger en del om Marko Johanssons mentala status. En gång landets bäste tonåring. Sedan en brokig karriär på bänken med avbrott för bra matcher och stora tavlor. Som den här. Det är fyra hemmaspelare och en IFK-are mellan Vito och Marko. Marko har ingen som helst anledning att vara så långt ut och ändå är han det. En blandning av arrogans och alltför felaktig självbild. På det viset påminner han om en annan gammal, extremt ojämn Malmökeeper. Hägg-Johansson som i går gav bort AIK:s kvittering till 2-2. Det är inte målvaktsreservernas allsvenska.    

Ps Ser bra ut. Nu har IFK tre ganska svåra matcher (och en enkel cupmatch) före landskampsfönstret. Borde bli tre mot AIK. Allt utöver det är bonus.