Är fotbollsspelare dummare (eller är det tränarnas fel)?

Hur kunde det gå så fel?

Pontus Jansson kallade det Årets match. Media gottade sig åt ”hatmatchen” nu när Helsingborg är helt försvunna. Henrik Rydström pratade upp matchen liksom Discovery. 21 000 personer hade stora förväntningar i ”Hemmaborgen”. De alla, med eller utan bengaler och föremål att kasta in, är ju trots allt den ”12:e spelaren”. Krossade nu supermotiverade Malmö FF bara halvkrisande och blesserade Blåvitt väntade serieledningen och evig ära i två veckor. Speciellt en vecka då MFF hela existens varit hotad av att den tyranniske grannen på andra sidan Bron försökt landstiga i Hyllie och värva åttaåringar ”bara någon kilometer ifrån vårt hjärta” som ungdomsavdelningens sportchef uttryckte det.

En halvtimma efter avspark började publiken skandera ”vakna MFF”. I halvtid buade folk åt ett lag som hade turen att bara ligga under 2-0. Värre var kanske att man inte lyckades skapa ett enda avslut på mål- trots 12:e spelaren och en högstämd Henrik Rydström.

Om nu allt var så perfekt, inramningen bländade och alla MFF-are så taggade. Varför var man utspelade första 45 och presterade en insats som tränaren i halvtid menade var håglös och apatisk?

Jag skrev tidigare idag om felen. I en klubb med så mycket pengar som värvat alla som landets kanske bäste tränare pekat på. Att det inte är stora genomgripande fel i MFF utan så enkelt som prestige, arrogans och några felaktiga värvningar. Och tvångmässiga komplikationer det skapar. Det vore enkelt att lösa. Fast det skulle innebära att Henrik Rydström erkänner minst två av de tre fel jag hittat och Rydström gör inte sånt.

Det är han alltför stolt för. Han är också tillräckligt smart för att inför media ofta säga att han inte har några problem med att ta ansvar för de fel han eventuellt gjort och att (indirekt) felen endast har en pedagogisk grund: när han upprepar satsen som han säger håller honom vaken på nätterna ”har jag varit alltför tydlig eller alltför otydlig i mina personliga instruktioner till spelaren?” säger han egentligen att han kanske missbedömer spelaren intelligens och förmåga att förstå.

Eftersom jag beundrar Rydström tycker jag det här är ett ytterst intressant ämne. Tränarens förmåga eller oförmåga att kommunicera med spelarna och spelarnas intelligens. För det är ganska uppenbart att många fotbollsspelare har en lägre intelligens eller låt oss säga lägre taktisk förståelse än till exempel handbolls- och basketspelare (lite provocerande men sant). Beror det på tränarna, spelarens val av idrott eller hur man tränar och idrottens relation till träning och teori i allmänhet?

Kan Rydström, som Ekelöf en gång skrev, både dela löken och behålla den som hel? Är det över huvud taget möjligt att som fotbollstränare dissa spelarnas förmåga att förstå ens instruktioner? Och om inte Rydström förmådde förmedla vad matchen gällde och vad han förväntade sig av de välbetalda anställda med 20 timmarsvecka  – är ett par av MFF-spelarna så dumma att de inte förstod matchens allvar trots miljön och inramningen?   Eller gick de in på plan med känslan av att de är Malmö FF, bäst och rikast i världen i Malmö, och de andra bara är några snart semi-arbetslösa lallare som inte längre ”glennser”?  Oavsett vilket, tursamma 2-2 hemma mot Blåvitt 3 september var en av årets värsta MFF-ögonblick.