De tre felen med MFF

Alla tre är självförvållande – resultatet av felaktiga beslut tagna förra hösten, i vintras och i somras. Säkert i samråd mellan tränare och sportchef. I andra klubbar kan man skylla på ekonomin. I MFF finns inga undanflykter. Det var så här man planerade och det är så här pinsamt det blivit. För det är pinsamt, alla tursamma segrar och poäng man räddat till trots. Fel 1.Isak Kiese Thelins straff var utmärkt. Ett par decimeter högre och den hade varit närmast perfekt. Ganska lättläst men med tillräcklig höjd och kraft går den här sortens straffar inte att rädda, av  allsvenskans målvakter. Isak Kiese Thelin hade fem andra chanser att göra mål. En bakåtnick i hyfsat läge. Två försök då han sparkade i luften. Ett jättebra läge där han tio meter från målet, ostörd sköt tio meter över målet. Och så en volley med vid bortre stolpen då han med en liten försvarare i ryggen istället för att bredsida eller skjuta mot öppet mål bredsidade ut bollen i ungefär samma vinkeln inlägget kom ifrån. Vad övrigt var, var noll. Trög i press-spelet, sällan med i uppbyggnad eller passningsspel och helt anonym i straffområdet.  Nej inte ”helt”, totalt anonym. Jag har, trots att IKT faktiskt såg riktigt bra ut i några tidiga vårmatcher och gjorde många mål, otaliga gånger skrivit att han är ingen boxspelare och skyttekung. Innan han kom efterlyste jag en ersättare till Colak. Att inte förnya var en av den förre sportchefens många katastrofala beslut. Att satsa allt på IKT utan back up och utan en riktig boxspelare i truppen måste vara ett beslut taget av Daniel Andersson och Henrik Rydström i samråd. Att man i MFF-familjen av någon outgrundlig anledning tyckte att Patriot Seijdu var ett bra alternativ är en sak men att Rydström köpte det hedrar inte hans eftermäle. Kanske har han svårt att bedöma rena, målkåta forwards? Kanske tycker han att alla ska vara mittfältare – sådan han uppträdde som med stora lårmuskler och korta, tajta shorts (han hissade upp ytterligare så ofta han fick chansen). Jag dissar Rydström lite för jag beundrar honom och vet att han är klok nog att inte ta det alltför allvarligt.   Fel 2MFF är fortfarande i behov av en bra balansspelare. Efter Hugo Larsson. Peña kan inte både vara kreatör/ passningsnav med sin bländande teknik samtidigt som han rensar och tar hemjobbet. Han försöker ibland men vantrivs mycket tydligt med uppgiften. Det slutar ofta i ganska fula frisparkar som borde ge honom fler varningar än han har. MFF hade vad som såg ut som seriens i särklass bästa balansspelare i Siby. Efter att han återvänt från skadan har han inte fått några chanser över huvud taget mer än i en träningsmatch och 20 minuter i svenska cupen. Lewicki trodde jag på i den rollen (eller som mittback i stället för Moisander eftersom han är tillräckligt intelligent och tuff för det) men det har inte funkat så bra. Istället köpte man Berg Johnsen och han klarar inte av jobbet. Han ligger fel, är lättlurad som vid 2-0, och chansbryter alltför ofta högt upp vilket gör att han kommer 15 meter efter vid motståndarnas omställningar. Som vid 1-0. Han slog en fin crosspassning i går men hans styrka är definitivt inte passningsspelet. Jag vet faktiskt inte vad hans styrka är men han har hittills i MFF visat en kvalité som inte är acceptabel. Det var det inte i första halvlek då Blåvitt borde haft minst 3-0. Det var den absolut inte mot Sirius och deras 26 avslut. Fel 3I vintras bestämdes att liksom IKT lägga alla äggen i samma korg och satsa på Anton Tinnerholm som högerback. Trots att han var skadad. Trots att han inte varit oskadad på länge. På grund av skador har han väl gjort en match? Felix Beiljmo som var relativt ung och utvecklingsbar men lånades ut till Danmark.  Ceesay var back up men han har inte, trots att han redan var högerback i Helsingborg för ett år sedan, ännu inte lärt sig positionens ”fundamenta”. Först hade Oscar Wendt en chans efter att bollen bara studsat på Ceesay i en bisarr form av passningsmottagning. Som siste man. Sedan glömde han markera sin spelare vid 1-0. Han glömmer det väldigt ofta. Det var inte Henriks Rydström önskan att starta med honom men eftersom Busanello var skadad  och Cornelius avstängd bestod backlinjen av tre extra långsamma 30-åringar. Att addera Lewicki dit som högerback vore mindre lyckat. Så Rydström tvingades chansa med Ceesay och det lyckades inte. Den här gången heller. Däremot, bör poängeras, kan Ceesay spela wingback – då slipper han en hel del av det defensiva ansvar han absolut inte kan hantera och har så svårt att förstå grunderna i. Rydström borde, när an egentligen visste att ”Bosse” med största säkerhet inte kunde spela tränat en trebackslinje i veckan, d v s utan Ceesay som högerback. Så hade Lewicki kunnat ta Berg Johnsens plats och de tre veteranerna hade inte haft problem med detta eftersom de spelat så tidigare i sina respektive karriärer. Fast det skulle innebära att Rydström erkänt minst två fel av felen ovan och Rydström gör inte sånt. Med Cornelius och Busanello blir MFF mindre sårbara. Med Lewicki som balansspelare, eller högerback blottar man sig inte lika mycket och får bättre balans mellan spelet på de olika planhalvorna. Kanske kan man sätta upp Berg som boxspelare trots att IKT ofta gör det bra som targetspelare. Men Blåvitt undvek det – de pressade och när pressen inte tog så backade man hem. Och där stod IKT ensam och väntade på uppspel, eller en boll eller en passning eller vad som helst men det blev som sagt inte mer än lite mer än fem bollberöringar och en bra straff.