Bra match men tre misstag avgör

Likt ett mantra upprepade alla mediapersoner i går att ” det var en svår match att analysera”.

Det är en skitenkel match att analysera. Det svåra för dessa medianissar är att förklara varför Sverige var bra men förlorade 1-3. Sverige spelade utmärkt, i båda halvlekarna. Med undantag för några individuella misstag. Märklig nog med Isak Hien (jag var negativ till honom redan i morse) inblandad i alla tre.

Han ska naturligtvis plocka upp den österrikiske nickspecialisten redan innan inlägget slås – istället för att backa från och låta denne löpa in och nicka in 1-0. Medan Hien försökte stå stilla och hoppa. Men målet föregick av att Sema ( och Alexander Isak) glömde sina markeringsuppgift vid inkastet (positionsspelet var inte heller bra från Semas sida men hans inlägg var grymma). Så Forsberg fick springa ut och försöka markera tre motståndaren varav den ena fick stå ensam och sikta på sin nickspecialist.  

Sedan flyttar Sverige upp och chansar. Hien försöker kasta sig och blockera en boll med resultatet att den går mellan benen på honom. Medan Wahlqvist har joggat hem istället för maxlöpt. 

Straffen, 3-0, föregås av att Hien fäller österrikaren. Inte så mycket att gnälla på där – straff eller friläge var alternativen. 

Men kan säga att Sveriges bästa chans var i början av andra när Wahlqvist löpte in i straffområdet, fick bollen på vänsterfoten och lyckades från fem meters avstånd missa målet med tre.  Medan Erik Holm som högerback smeker in ett skott från 18 meter stolpe in.  

Mycket var dock bra. Sema ska skolas in som vänsterback liksom Erik Holm. Offensivt var Sverige riktigt bra och hade man haft en bättre målskytt än Isak hade man nog vunnit. Också förvånade att Gyökeres hade två bra chanser att nicka mål men missade båda gångerna – vilket är konstigt för en anfallare som spelar i England. 

Tycker Janne fick ett fint avsked. För jag hoppas verkligen han nu säger upp sig och slipper förnedras resten av hösten (och våren eftersom kontraktet löper över EM).  Så får Sverige göra en nystart med en ny tränare. Graham Potter är naturligtvis en dröm men jag absolut inte tänka mig att han vill ta ett relativt skitjobb för en ersättning som jämfört med hans fallskärm från Chelsea är närmast ideell.

Ps Det första Janne Andersson säger är att han minsann inte ger sig förrän det är helt förlorat. OK, då får han ta all skiten också. Grattis!