Ken Sema och den svaga svenska ytterlighetsvänstern

De gånger Sverige varit riktigt bra i herrfotboll har vi haft flera vänsterfotade spelare. Under de senaste åren har Janne Andersson valt fasa ut dem. Emellanåt har han spelat högerfotade, motvilligt pajasliknande spelare, i den position där man närmast måste vara vänsterfotad för att lyckas.

Den handlar huvudsakligen om balansen, balansen i laget och icke-balansen för högerfotade vänsterbackar. Under min egen tid som vänsterback lärde jag mig att jag borde varit högerback –om jag överhuvudtaget borde varit ytterback när jag var så jävla långsam.

Din fotisättning när du ska bryta och fotens egenskaper gör att en aktiv, aggressiv mobil vänsterfot är mycket mer effektiv än en klumpig, snedvriden högerfot och obalans i överkroppen. Du liksom lägger kroppsvikten bakom dig och försöker sedan skjuta fram högerfoten genom att vrida hela kroppen. Alternativ stack jag stack fram en oförstående vänsterfot med dålig taijming. Och det gäller enbart det defensiva uppdraget.

Har du ingen bra vänsterfot kan du inte slå inlägg direkt utan tvingas vända upp – i fel riktning. Istället för att utnyttja all den fart och energi du har ifall du slår inlägget från vänster med vänsterfot. Landets bästa vänsterfot, Dejan Kulusevskis, gör alltid ”fel”. Med andra ord stannar anfallet ofta upp när Dejan tvingas utmana, alltid gå åt vänster, mot mittlinjen, för att slå inlägg.

Han är å andra sidan kanske den bäste spelaren i hela landslaget så det är OK att man anpassar spelet efter hans kvalitéer. Vänsterbacken är aldrig bäst. För att hitta en vänsterfotad vänsterback har Janne grävt så djupt att han hamnade på Malmö FF:s Elefantkyrkogård där före detta framgångsrika vänsterbackar som Martin Olsson och Jonas Knudsen vilar sedan flera säsonger.  Marin har fått kritik men det är inte hans fel att han blir uttagen till landslaget. Det är en förbundskapten, om vi lyfter blicken, som misslyckats ganska rejält med att hitta bra ytterbackar. Augustinsson är OK, när han får spela vilket han inte gjort sedan han lämnade Werder Bremen för tre, fyra år sedan. Att Janne insisterade på en spelare som Emil Kraft har jag alltid irriterats av (trots att jag gillar Emil som person och haussade honom i hans debut på Värendsvallen mot Giffarna för cirka 13 år sedan).  Linus Wahlqvist fick chansen mot Estland. Han gick totalt vilse efter tio minuter och hade Estland haft lite kvalité hade de tagit ledningen där. Sedan löpte han upp och ned, slog några bra inlägg och tokhyllades i media. Jag hoppas innerligt att Linus inte spelar mot Österrike. Men en annan norrköpingsspelare kan vara lösningen på Jannes mest akuta problem (förutom att ha en bra mittback, och högerback).

Att en vänsterfotad före detta dribbler och kantslickare blivit omskolad till defensivt lås som absolut inte får dribbla, på egen planhalva, kan vi tacka en tränare som själv inte är rädd för oortodoxa omställningar. Valérien Ismaël är fransk tränare, och före detta U-21-landslagsman som mittback (ibland annat Bayern München), som vid 40 års ålder konverterade till tysk. Så när han i somras kom till nynedflyttade, kroniska ”jojo-klubben” Watford var han villig att testa nåt helt nytt.

Ken Sema gjorde två bra matcher som vänsterback före den fullkomligt kaotiska bortamatchen mot Coventry för en vecka sedan (då den f d kalmarspelare Rajovic debuterade med att göra två mål). Så det är inte Jannes snilleblixt som ligger bakom Kens omvändelse. Ken har faktiskt gjort ytterligare två matcher som vänsterback och närmare tio som vänster wingback. Så den motvilja mot det defensiva och löpningar åt fel håll utan boll han ofta gav uttryck för i Östersund under Graham Potter är nu överstånden.

Att försvara mot ett uselt Estland som spelade med en anfallare är inte riktigt samma sak som att möta Österrike. Jag är osäker på hur Ken har det med de defensiva positionerna när det blir komplext och överlappningar och överbelastning man jag vet att ingen svensk vänsterback i Blågult någonsin har kunnat slå så perfekta inlägg som Ken Sema kommer göra mot ”schnitzlarna”. Och så är han en jävligt trevlig människa. Vänsterbackar är inte alltid det, jag talar av egen erfarenhet…