Om Janne vill landslaget väl borde han gå bums!  

Före matchen skrev jag att i fall Sverige förlorade borde Janne Andersson avtackas direkt på brottsplatsen och den nye förbundskaptenen som Förbundet diskuterat fram under de fyra senaste magra åren, presenteras. Ja inte samma kväll men, typ efter helgen.

Direkt efter matchen sa Janne att så länge det finns en chans stannar han kvar. Ingen av alla experterna i TV ifrågasatte hans beslut. Ingen sa: beslutet är inte ditt. För svensk fotbolls framtid ska du gå nu och öka chanserna för nästa förbundskapten att göra ett bättre resultat än det du åstadkommit. Du ska gå nu, eller få sparken!

Men detta är Sverige. Vi säger inte så, det finns gudskelov både anställningstrygghet och uppsägningsformalia. Fredrik Ljungberg kom närmast när han sa att Förbundet naturligtvis har diskuterat efterträdare ­– i dagens fotbollsvärld gör man det alltid, oavsett resultat måste man vara förberedd. Sa Ljungberg.

Jag tänker på det och att det bara är fyra månaders sedan ansvarige förbundspampen, i samma kanal, sa att Janne borde anställas på livstid. Det är bara sex månader sedan högste chefen för utvecklingsavdelningen sa, i samma kanal, att alla länder ser oss som föregångare. Vi ska inte titta på andra när andra kollar in oss.

Ett halvår senare är facit tydligare än någonsin:  A-landslaget missar ännu ett mästerskap, U-21-landslagets förlorade hemma i EM-kvalet i lördags mot Nordmakedonien. Med sådana chefer, ett sådant förbund och sådana resultat.  

Janne har efter tre ytterst bra inledande säsonger haft fyra svåra år. Sverige har gått från Europas A-grupp till C-gruppen. Det krävs oerhört bra resultat för att ta sig tillbaka till rimliga seedningsgrupper och då tycker alltså förbundet att Janne ska sitta på livstid?

För efterträdarens skull ska Janne avgå fortast möjligt. A-landslaget är större än Jannes prestige och självbild.  Förbundet ska börja en utrensning där vänskapskorrumperade, okunniga, självförhärligande nollor ersätts med människor som kan och förstår, inte enbart gått alla kurserna och inte ”är skål och bror” med de andra gubbarna som totalt dominerar förbundet.

Men detta är Sverige. Vem är jag att kritisera andra för att inte sköta jobbet? Vem är jag att kräva kortare och mer prestationsbaserade anställningskontrakt. Vem är jag att kräva att förbundet lämnar nostalgin och 1900-talet och blir ett modernt och fungerande fotbollsförbund?