Fotbollsromantikerna tar död på svensk fotboll Del 4: Jämförelsen med SHL

I kväll är det nedsläpp i SHL. Jag läser en ekonomisk rapport och analys av förra säsongen – gjort av Ernst & Young. Jag jämför med deras analys av allsvenskan. Det är överraskande, och lite chockande. Vi matas ju ständigt med fotbollsromantikernas ”tungomålstalande” om den stora publiken, vilken fest det är, hur demokratisk vi har det och hur bra klubbarna mår ekonomiskt. 

Ja, allsvenska fotbollsklubbarna är generellt rikare, i alla fall jämfört med elithockeyklubbarna men det beror på att 1/3 av klubbarna är stora och omsätter mycket pengar, genererar närmst allt intresse och i princip hela överskottet. Medan 2/3 är allsvenskt bidragsberoende och lever väldigt gott på det. Allsvenskan tillämpar en slags solidarisk fördelningspolitik (om än med små resurser) av det slag Fredrik Reinfeldt inte var supporter av som partiledare. Detta blir uppenbart när man jämför SHL och allsvenskan.

Två, kan tyckas motsägelsefulla ting, trycker E&Y på i sin nya hockeysammanställning. Det slogs publikrekord för serien 2022/23 och ändå gjorde hälften av klubbarna förlust. I allsvenskan var det enbart IFK Norrköping vars siffror rodnar 2022 medan serien var ytterst nära att tangera rekordpubliken från 2015. Varför man inte gjorde det beror på att våren 2022 var pandemin fortfarande ett rejält hot. Varför allsvenskan inte sätter publikrekord i år är för att serien tappade cirka 100 000 åskådare på bytet BP – Helsingborg. Allsvenskan hade lätt slagit publikrekord (genererat mer intresse och ökat inkomsterna) om serien innehållit lag som nämnda ”Mjölkkossan”, plus Örebro, Gais, Landskrona, Öster med flera jämfört med Varberg, Degerfors, Värnamo, Mjällby med flera labila ”lindansare”.  

SHL omsätter 2,2 miljarder jämfört med allsvenskan 2,8. Den skillnaden är ganska exakt vad fotbollsklubbarna får in på spelarförsäljningar. Något som nästan inte existerar i SHL. Om du också drar ifrån de hundratals miljoner som Djurgården (eller MFF eller Häcken) får i bonus av UEFA för att spela i Europa nån gång blir hockeyns omsättning större.

Det är även i princip exakt samma siffror (men tre nollar färre) vad gäller publik:  2.2 respektive 2,8 miljoner på läktarna. Hockeyn har fler matcher, fotbollen har Varbergs Bois, och snart även Utkiken som snittar 710 betalande.

Trots detta innebär det att varje åskådare per klubb i genomsnitt är värd 1 000 kronor. Jag menar inte att varje åskådare omsätter en tusenlapp per besök men sätt till omsättningen gör hen det. SHILfår 21 % av inkomsterna från publiken och 29 % i olika rättigheter. I allsvenskan är det 17 respektive 14 %.  Redan nu är alltså SHL dubbelt så attraktiv, för TV-bolagen.

En SHL-klubb omsätter i genomsnitt 159 miljoner. En allsvensk klubb obetydligt mer, i genomsnitt. En förklaring till skillnaderna är dels MFF. En annan att 16 är fler än 14 lag och ytterligare en förklaring är att hockeyklubbarna omsätter ungefär lika mycket. Desto jämnare serie ju större intresse.

Intressant är att elva fotbollsklubbar omsätter mindre än 151 miljoner och alltså mindre än SHL-klubben i genomsnitt. Det går alltså att skapa ett elitfotbollslag med betydligt mindre pengar än ett hockeylag. Åtta klubbar omsatte mindre än hälften av en genomsnittlig SHL-klubb. Med mina ord är de ”småklubbar”. Småklubbar på rymmen från Superettan.

Ett rätt surrealistiskt exempel är Häcken. Ungdomsturneringen Gothia Cup står för cirka 2/3 av Häckens omsättning 2022. 2021 var de omsättningsmässigt en av de allra minsta klubbarna i serien, och fick ändå många poäng.  

I fotbollen finns annars (och undantaget MFF 2022) ett absolut samband mellan spelarbudget och sportsliga framgångar. Dyrast trupp är bäst. I hockeyn hade Brynäs tredje högsta spelarbudget men åkte ur medan Skellefteå bara hade Oskarshamn och Timrå efter sig vad gäller billigaste spelare men blev tvåa i serien.

Vad gäller eget kapital är Färjestad klart rikast medan Malmö Redhawks och Timrå lever på marginalerna. I allsvenskan var det GIF Sundsvall som hade minst eget kapital – lite intressant att det är samma norrländska kommun, samma publik och sponsorer. I teorin.  

Redhawks, som kvalade sig kvar i serien, har en skatteskuld på 36 miljoner och gick minus 20 miljoner förra säsongen. Lägg där till att deras fyra huvudsponsorer är i byggbranschen. De har den största arenan och lägsta snittpriset för biljetter 116:-. Frölunda ”leder” med 282:-.

Det är alltså inte på publikintäkter som Malmö ska rädda sin ekonomi. Det ser ganska mörkt ut för Redhawks, minst sagt. Räddningen för klubben, och frälsningen för hela SHL, blir det nya TV-avtalet med CMore. Det ger från säsongen 24/25 cirka 60 miljoner mer, per klubb och säsong. Det finns med andra ord många miljoner skäl för Malmö att hålla sig kvar i SHL.  

Det är intressant att en genomsnittlig allsvensk klubb omsätter så lite men gör så bra resultat. De små föreningarna har extremt mycket eget kapital jämfört med omsättningen. I fotboll kan du snåla med utgifterna men ändå hålla dig kvar i högsta serien utan problem eftersom man rent konkurrensmässigt är alltför många lag. På sikt är de stora klass – skillnaderna förödande för allsvenskans ekonomi, konkurrenskraft och hela framtid. 

I den mer realistiska, pragmatiska hockeyn är konkurrensen mycket tuffare, även mellan lagen. Lagen på undre halvan har inte hälften av poängen som lagen på den övre halvan har som i fallet fotboll (det mest groteska exemplet är Damallsvenskan i fotboll). Med andra ord är marginalerna i fotbollen mycket högre än i hockeyn där en klok sportchef är guld, eller åtminstone silver, värd.    

En annan slutsats är att hockeyn har betydligt högre beläggningsgrad än fotbollen – serien, trots alla omgångar, är mer attraktiv. Sammantaget ger det bilden av att allsvenskan har alltför många lag som tjänar alltför bra på att bara ställa ut skorna men varken bidrar ekonomiskt eller kvalitativt. De har pengarna men investerar inte dessa i allsvenskan. Hockeyn å sin sida är så pass jämn och intressant att de inte enbart omsätter mer och har större ”sammanlagd” publik – de har även ett mycket bättre TV-kontrakt, från och med nästa säsong. Hade allsvenskan haft något liknande hade över hälften av lagen i serien ökat sin omsättning med 100 % och sina inkomster med 3-400 %. SHL:s kontrakt innebär att de tjänar dubbelt så mycket som allsvenskan gör.

Jag ska medge att siffrorna överraskande mig. Jag trodde hockeylagen hade sämre ekonomi, delvis på grund av att storstäderna förlorat terräng. Åtminstone är det just denna förklaring/samband media matat oss med – media som hör hemma i storstäderna. Men hockeyn, landsbygdssporten ishockey, står starkt mot den av storstäderna totalt dominerade fotbollen.

Om allsvenskan inte ska göra samma resa som Janne Anderssons landslag krävs att man nu tänker om, rejält. Man ska inte efterlikna hockyn men kan gott inspireras av deras mer realistiska syn på elitidrott. Allsvenskan måste bli mer attraktiv, dess värdegrunder och mediebild bör omedelbart förbättras, matcherna måste bli jämnare, skillnaden i kvalité mellan botten och toppen radikalt reduceras. Då har man kanske en chans att konkurrera med SHL, och danska Superligan…