”Höll käften och vann på WO” – om Gais, Spanien och ”Kosse”

När danskorna vägrade spela gratis och gick ut i strejk inför en landskamp mot Sverige. Vad gjorde Kosse och de andra? Visade de sin solidaritet, stödde de sina systrar?  

Mina före detta partikamrater tycker nu att ”Kosse” Asllani är en förebild och passar samtidigt på att dissa manliga fotbollsspelare. Jag håller, som vanligt, inte med.

I min värld har Kosse under 15 elitår alltid varit mycket frispråkig men det är först nu hon fokuserat på annat än sig själv (hon har dessutom spelat klubbfotboll i Madrid de senaste säsongerna). Att plötsligt upphöja henne till nån slags hjältinna känns minst sagt konstigt. Om hon verkligen tyckte det här var viktigt – varför vänta minst två år med att höja rösten? 

Bakom upproret i Spanien ligger följande: en lång tid av globalt förtryck mot damfotboll och en politisk situation i Spanien där kvinnor av den nuvarande regeringen erkänns som likvärdiga människor och därför vågar protestera utan alltför kraftiga repressalier.

Att Zambias tränare tog tjejerna på brösten i VM gav inget utslag i Miljöpartiet. Med tanke på Pia Sundhages ”track record” borde det säkert finns brasilianska tjejer som är upprörda men det blir liksom inga rubriker – inte ens i Sverige. Ska du läsa något negativt om Pias ledarskap och relation till spelare och andra ledare får du leta ordentligt i svensk media. Lättare i USA. 

Att någon svenska nu trippar upp på barrikaden är lite pinsamt. För två, tre år sedan protesterade danska damlandslaget mot att de i princip tvingades spela utan ersättning, och under förnedrande villkor. De gick ut i strejk inför en landskamp mot Sverige. Vad gjorde Kosso och de andra? Visade de sin solidaritet, stödde de sina systrar?  

Nej, de höll käften och vann på WO – det bör man ha i minnet när han nu haussar svenska fotbollstjejer för deras könstillhörighet och förvandlar det hela till kamp för feminism.  

Det finns många manliga elitspelare som engagerar sig politiskt men sällan eller aldrig de allra största stjärnorna. Generellt tror jag det är väldigt liten skillnad mellan tjejer och killar som spelar boll – de tänker och tycker ungefär likadant. De svenska herrlandslaget i fotboll hade för några år sedan chansen att göra ett simpelt stöduttalande för tjejerna. Tog de chansen, ville de markera att tjejer ska ha hyggliga villkor när de lirar boll? Den avskyvärda skillnaden är istället att gubbarna (och de kvinnor som blir en del av det korrumperade etablissemanget – med ett modigt undantag) i FIFA, UEFA, SvFF och de flesta medlemmar i svenska elitklubbar nekar tjejer rättvisa villkor. Förenat med sexism och kvinnohat. Allra senast i går kväll på den numera reaktionära göteborgsklubben Gais årsmöte.  

Dess medlemmar gjorde exakt samma sak som Malmö FF:s för ett par år sedan: lämnar WO när det gäller att ge damfotboll lite jävla support när de har chansen. Istället för att lyfta klubben och damfotbollen generellt genom samarbete tvingade medlemmarna styrelsen att börja från början, i lägsta divisionen. Det är ett majoritetsbeslut fullt av sexism och kvinnohat, officiellt motiverat av strukturella problem. Exakt samma skäl som gjort att kvinnor i näringslivet, i politiken, och samhället i stort alltid motarbetats.  

Om politiker med ett darrigt pekfinger i vinden (och det fega SvFF) vågade ställa självklara krav på herrklubbarna och ge tjejerna rättvisa villkor hade allting varit annorlunda. Men det vågar de inte. De är exakt lika ointresserade, men medieberoende, som Kosse, svenska damfotbollslandslaget, och resten av det politiska och elitfotbollsmässiga etablissemanget.