Dödens ( men också demokratins) landslagsdräkt

Dådet i Bryssel påverkar även det vardagliga, den ännu idylliska delen av Sverige. Från och med nu finns en reva i den blågula själen som kommer smärta varje gång nån sätter på en landslagströja. Inte bara du och jag och han eller hon på läktaren utan även då du drar tröjan över huvudet på ditt barn. Obehaget letar sig ända in i omklädningsrummet, Alexander Isak, Dejan Kulusevski med flera spelar från och med nu inte enbart som symboler utan även i terrorns kikarsikte. 

Att något fint, ett plagg vi är så stolta över som en landslagströja, blev symbolen för galen religiöst betingad terror är en emotionell kullerbytta. Det samma, i fall det nu är fastslaget att det inte var en tillfällighet att svenskarna besköts, lär från och med nu gälla för alla danskar. Inklusive den fotbollsintresserade Rasmus Paludan.

Det var helt rätt att stoppa matchen men det var synd för plötsligt, efter tre, fyra års väntan, såg man ett svenskt landslag som spelade ut och borde gjort ytterligare två mål i första halvlek. 

Mitt hopp är nu att polis och säkerhetstjänst med större intresse och högre ambitioner försöker spåra vilka som verkligen står bakom koranbränningarna. Inte enbart den senaste tidens iranskutbildade infiltratörer utan även Rasmus Paludan och hans uppdragsgivare med kopplingar till Sverigedemokraterna.  Speciellt hans turné våren 2022 som resulterade i kravaller var säkert ett beställningsjobb från de högerextremister som ville skapa kaos och konflikt inför valet. Ett val som kom att handla om invandring och förstärkte islamofobin i Sverige. Ett val som resulterade i att Sverigedemokraterna och deras idéer fått styra Sverige. 

Kanske kan terrordådet ändå betyda nåt positivt. Som att den gula svenska landslagströjan (landslaget spelade i reservstället helvitt i går kväll) äntligen kan få en reell funktion som symbol inte enbart för fredlig internationell fotboll utan framförallt för den kamp för vår demokrati och åsiktsfrihet, som måste tas varje dag.