El Clásico hemma på bortaplan

Montjuic hade visserligen ett litet tivoli med pariserhjul på toppen men annars har Barcelonabor alltid förknippat den stora centrala kullen med död och lidande. 

Ungefär samma känsla som förföljde mig genom andra halvlek av Barça-Madrid. Samtidigt, på ett annat plan, en lågintensiv smärtförnimmelse av det som var mitt första möte med ”nya” TV 4 Sport. Fick ett halverat, helt OK pris under La Lliga-säsongen men kanalen är rätt förfärlig. Extremt mycket reklam, t o m reklam i rutan under själva matchen som förstör fokus och koncentration. Som dessutom tvångsplingar.  

Programledaren Gusten Dahlin är verkligt bra, liksom den analytiske Henok Goitom. I det sammanhanget framstår förmodligen Astrit Ajdarevic som än mer korkad, okunnig och mediehandikappad än vad han egentligen är. Tycker det är pinsamt. Hela programmet liksom stoppar upp och tystnaden hänger tungt ur högtalarna i väntan på vilka klyschor som Astrit ska använda i den kommande kommentaren. Ofta börjar man med ”som jag nyss sa”. Genialt! 

Christopher Kviborg har haft månader på sig att lära sig uttala Estadi Olimpic Lluis Companys och ”Montjuic” men misslyckas ändå.  

Alla som varit i Barcelona (han och ledsagaren satt i en studio i Stockholm)  har sett det stora berget i stadens  sydvästra del. Sidan som vetter mot hamnen har en stor, brant kyrkogård. På toppen ligger den gamla  fästningen där Kataloniens president, arbetaradvoktaten Lluis Companys torterades av Francos milis i fem veckor innan han arkubuserades och begravdes här 1940. Här finns en linbana ner till Barceloneta och på delen som vetter mot Barrico Chino och vidare mot Plaza de España finns Mirómuseet, den tyska paviljongen till Världsutställningen 1929 med Mies van der Rohes stol ”Barcelona”, ett katalanskt nationalmuseum, ett spanskt Skansen och så Olympistadion som byggdes till Medelhavsspelen som genomfördes samma år som Världsutställningen. Vueltan hde varvlopp här i höstas. Man har kört många VM upp och ned för Montjuic. Ett tag hade man Formel 1-tävlingar här innan en stor dödsolycka inträffade. Maratonlopp brukar ha målet halvvägs upp. Det fanns, i alla fall för bara några år sedan,  en MTB-cykeltävling vid nyårstid där man skulle cykla upp på kortast tid, genom terrängen, branta stigar och över rulltrappor.  Stadion är granne med Palau Sant Jordi – det stora inomhusarenan byggd i samband med OS. Det går utmärkt att cykla runt och upp och ned för Montjuic, lutningen är sällan över 3 % och gatorna extremt, pampigt breda.  

1936 var det tänkt att den alternativa Olympiska Spelen skulle hållas här. Även en del av Sveriges bästa idrottare ( bla världsrekordinnehavaren i diskus Harald Andersson) valde antifascismen före Hitlers progagandaspel. Två dagar för invigningen landsatte Franco sina trupper i Andalusien, Spanska inbördeskriget startade och fyra år senare avrättades Lluis Companys här. När jag bevakade Barcelona före OS 1992 bygde man om den totalt förfallna gamla arenan. Jag minns att jag kunde strosa in där och gå omkring på byggarbetsplatsen utan att någon undrade vem jag var.

I samband med OS revs Sarria, Espanols gamla centrala hemmaplan och de flyttade hit under tio år innan man byggde deras lilla modesta stadion i en förort.

Nu härbärgerar den alltså Barça medan Camp Nou byggs om. Jag undrar ifall de kommer bevara de där 400 individuella stenplattorna på en vägg i närheten av styrelsedelen med namnen på livstidsmedlemmarna i Stiftelsen FC Barcelona. Det vore roligt att se sitt namn där, även på det moderniserade Camp Nou.  

Barça förlorde matchen 1-2.