Utkikens mörker/Min och HIF:s hjärtinfarktsomgång

18 augusti krossade serieledarna tvåan Västerås SK med 4-0. Därefter har Västerås blivit suveräna seriesegrare medan Utkiken tagit sju poäng av trettio (30) möjliga. Hur förklarar man sånt? Det handlar inte om några betydande spelförändringar utan troligtvis lagpsykologi. Västerås stärktes av förlusten – Utkiken började skönja allsvenskan vid horisonten och hela klubben tappade perspektivet/fotfästet.

Gais möter i morgon J Södra och kan bli allsvenska med ett kryss. Öster har i dag chansen att lägga sig en poäng bakom Utkikens kvalplats. Förlorar Gais och Öster vinner mot ÖFK som inte har något att spela för så kan det bli ett känslomässigt inferno nästa lördag då Gais och Utkiken möts och Öster kan eventuellt ta Utkikens kvalplats. Men Utkiken kan då också sno Gais allsvenska pass. Medan Östers motståndare Sundsvall kanske kämpar för att undvika negativt kval eller degradering.  

Allt medan min ångest växer. Helsingborg möter Brage hemma om ett par timmar. En transportmatch för dalmasarna, troligtvis en måsteseger för HIF. Har sett alltför många sådana matcher på Olympias ståplats de senaste säsongerna. Det vore en hemsk upprepning av ökenvandringen på 1970- och 80-talet för HIF om de åker ut men något behöver hända i en klubb som misskötts i tio säsonger. 

Allt började med att man anställde Henke Larsson som tränare. Sedan gång på gång fel ledare med Olof Mellberg som lysande undantag. Att en sportchef avgår med två omgångar kvar är det definitiva beviset på klubbens inkompetens. Det är en sak att det andra klassiska rödblå krislaget ÖIS tränare väljer att annonsera sin uppsägning och sedan får sparken med åtta dagar kvar av säsongen, parkerade på jumboplatsen. Jag kan bara tolka Joel Sandbergs arbetsflykt som ett krav från HIF:s omklädningsrummet. Det är i det rummet Helsingborgs framtid i svensk elitfotboll avgöra, med början i dag kl 13:00 på Olympia. 

PS Och det är halvskadade mittbacken Thomas Rognes medverkan som förmodligen avgör alltsammans. För HIF. Och för mig i Köpenhamn.