Roony och A-landslaget

En anledning till Jannes misslyckade är att han aldrig tog ut lovande spelare och lät dem slussas in i landslaget. I en del fall var det även fråga om val av nationslag. Janne har varit konsekvent och har därför ständigt saknat minst en kompetent mittback och en ytterback de senaste tre, fyra säsongerna.

Roonys 4-3-mål på Man United i går kan man se hur många gånger som helst. Hur han instinktivt ändrar position beroende på var bollen är och att han står precis på rätt plats när bollen studsar mot honom. Att sedan trycka ned bollen med vristen och inte sätta den långt upp på läktaren är väldigt svårt men Roony lyckas perfekt. Både vad gäller placering och kraft.  

Naturligtvis är det mycket han inte kan än men just vad gäller avslut håller han hög internationell klass, på samma nivå som Dejan och Isak. Som 17-åring. Varför har då Janne vägrat, alla andra landslag knyter upp sina allra största tonårstalanger?

Han brukar skylla på U-21. Men det landslaget har underpresterat i flera år nu. Efter att i EM-kvalet ha tappat poäng mot Georgien, förlorat hemma mot Nordmakedonien men vunnit klart mot Moldavien och Gibraltar är i praktik gruppspelet redan över. Sverige är nia och sist i den grupp där de tre bästa grupptvåorna går vidare. Man kan med jättestor sannolikhet redan nu säga att Sverige blir bäst tvåa men då kommer tvingas kvala mot de andra fem grupptvåorna om exakt ett år. Det vet naturligtvis Janne Andersson och ändå. I ett lite längre perspektiv kan man fråga sig vad som är bäst för Sverige: att kanske kanske ha en något mindre svår väg till U21-EM 2025 eller ha en världsstjärna i A-landslaget de kommande 15 -20 åren? Janne har valt U-21, varje gång.

Låt oss hoppas att Sverige lyckas rekrytera en ny förbundskapten med en inte lika bitter och märklig moraluppfattning.