Vi måste prata om svensk fotboll / Ousou och fotbollsromantikerna ….del 6

Finalens på förra årets allsvenska genomfördes i går kväll, tre dagar före årets första avstämning. 5106 åskådare såg landets bästa lag och representant i Europa, Häcken, få stryk av norska Molde med 8-2 sammanlagt. Ett Molde som förlorat fem raka i sin inhemska liga. Ett Häcken som åkte ur CL mot de färöiska mästarna. Exakt där befinner sig svensk herrfotboll idag.

På söndag är det delfinal –  då Malmö FF, nyss utspelat av detta Häcken (reserver och tio man) kanske krönas till nya svenska mästare (tror inte det blir Elfsborg eftersom de förlorade så mycket av sitt spel på grund av sommarens försäljningar). Under alla omständigheter kommer det i en internationell jämförelse förmodligen vara de sämsta svenska mästarna någonsin. Som därefter ska ut i Europa och kämpa mot färöingar, norrmän och andra troligtvis överlägsna motståndare. Sverige sjunker samtidigt drastiskt i ranking, svenska lag får än svårare motståndare i kvalen i framtiden än norska och färöiska lag. 

Om detta kommer det inte talas på söndag. Istället blir det mycket halleluja och bengaler och fyrverkeri men vi som inte har betalt för att haussa svensk fotboll i medierna och inte tycker att bengaler, planinvasioner och våld utvecklar svensk fotboll borde diskutera framtiden. Nej, inte den som Janne Andersson fortfarande basar och styr över utan vår alldeles egna framtid, den vi kan påverka eller åtminstone borde kunna göra något åt – i fall vi vill och vågar. 

I första hand allsvenskan och Superettan och vi bör även inkludera damernas serier eftersom även de tappar klass och kvalité rasande snabbt. Linköping – Kalmar 15-0 borde vara ett omöjligt resultat i de högre serierna i modern tid men när det sker i allra högsta serien borde larmet gå i gång. Det gör det inte.   

Alla allsvenska ”herrklubbar” är livrädda för att de helt och hållet ska kidnappas av den medlemsmobb som står på kortsidorna och i praktiken bestämmer klubbens och svensk fotbolls framtid. Mobbens mål är inte klubbens och fotbollens utveckling. Dess mål är självförverkligande mediabekräftelser och reaktionär fotboll.  Låter hårt men ja, det är målet så länge poängskörden är OK. Och de får massor av bekräftelse hela tiden, framförallt av media som är rädda att förlora jobbet ifall de ifrågasätter klickstormen.   

Ingen i media nämner heller det faktum att de sju, åtta gängkriminella som hoppade över och skulle hjälpa sin kompis i söndags, som också råkar vara Häckens nyinköpte och utvisade mittback, satt på sektionen dit spelarna får biljetter. Varför annars välja sittplatser längst ned närmast kortsidan? Och omaskerade. Varför var det han Ousou, och ingen annan, som fick killarna att inte börja misshandla malmöspelarna? Varför var alla andra i arrangörsklubben nån annan stans och hade noll koll? 

Samma problem med svensk elitfotboll i stort. Det är inte säkerhet, utveckling och spelet som är i centrum utan visionerna handlar om att försöka begränsa skadorna genom dialog och att speakern vädjar om att publiken ska respektera reglerna. Så vi kan fortsätta njuta av bengalerna, spelavbrotten, den allmänna hallelujastämningen, ja allting faktiskt, utom just fotbollens kvalité förstås!  Medan de som en gång bestämde i svensk fotboll nu lämnar Moder Sveas för att ta jobb i arabvärlden, eller hos FIFA, eller hos spelbolagen eller var helst annorstädes där en totalitär regim eller arbetsgivare har råd att betala groteska överlöner för att de sväljer din moral.