Om Knausgård vore damfotbollsspelare

En mycket underhållande, smått avantgardistisk fotbollsroman i autofiktions-genren. Med, i den svenska utgåvan, en massa dåliga färgfoton i än sämre ljus som verkar tagna med en mobil. Funkar inte men romanen blir desto mer galen av det. Liksom det kollegieblocksliknande formatet. Inte olikt huvudpersonen Minas inledande funderingar om att hon ”faktisk borde testa fotboll”.   

Så den drygt 30-år gamla lärarinna börjar lira boll – i sämsta laget, i sämsta serien, i Paris (Lotta Schelin och hennes månadslön på 120 000 SEK nämns). Det är fotboll på riktigt, ur de snedsparkande och ständigt felpassande och förlorande spelarenas perspektiv. Mycket passion på miserabla planer.

”Racing Féminin Football Club” av Yamina Benahmed Dahd ( Jenny Högströms översättning på IT-LIT förlag) ger även lite damfotbollshistoria och gamla svartvita bilder men framförallt är detta en utmärkt berättelse om det ganska starka, men labila, kollektivet, att tjejer ofta har andra incitament än killar och ger en lite unken bild av medelålders manliga fotbollsledares relation till yngre fotbollskvinnor. Gång på gång återkommer Mina till det faktum att ett urdåligt seniorfotbollslag är en ganska exakt kopia av hennes klass med skoltrötta 10-11-åringar i ett förortsområde.