Magda, maten och ångesten

Magdalena Forsberg, 56, var en ”late bloomer” som verkligen ägde skidskyttevärlden i sex säsonger med lika många VM-guld men kollapsade i vart OS. Magdalena har skrivit två böcker i år, drygt 20 år efter att hon lade av. Ingen av böckerna handlar om den ”Magda” som prenumererade på Jerringpriset. Flera kvinnliga svenska världsstjärnor (bland annat Charlotte Kalla) har i år kommit med böcker om deras karriärer där psykisk ohälsa spelar en viktig roll (och där medförfattarna får cred direkt på omslaget). När man läst dem känns det som Magdalena här försöker rehabba psyket för hon verkligen älskar vintern, och älskar Let´Dance-legenden Tobias Karlsson, och älskar också att laga en massa ganska jättesund mat vars recept för övrigt fyller halva: ”Härliga vinter – äventyr, uteliv och mat” (Max Ström). 

Vinterkokboken är förföriskt vacker – alla bilder är tagna med is och snö och spottar. Även maträtterna serveras i vinterskogar och vid lägereldar, på tallstubbar hittar man nygräddade frasvåfflor och det verkar inga problem att mitt i skogen enkelt slänga ihop en citruskyckling med sötpotatis eller rostade rotfruktssoppa med smörstekt svamp. Det är väldigt traditionella recept, Magdalena verkar inte ha tillfört något personligt eller extra mer än att hon skriver att det går lika bra att laga rotfruktssoppan hemma och hälla den i en termos. Det är originellt. 

Magdalena åker skidor, pulsar i djup snö, bestiger Kebnekaise och åker långfärdsskridsko – allt i perfekt väder och med samma rosiga kinder och lyckliga leende. Det står dock i en bisats att allt går lika bra på barmark (så hela Sverige kan läsa och låta sig inspireras). Är jag med min blåsiga malmöitiska gråvinter avundsjuk? Ja. Kollar Timrå i SHMI-appen och konstaterar att det i går natt var -18 men i helgen blir nollgradigt. Och mycket snö eller snöblandad nederbörd.

Återkommer med den andra titeln men kanske kan den litterära kicken förklaras av att hon för fem år sedan drabbades av vad som senare skulle visa sig vara en godartad cancertumör. Godartad eller inte. Månaderna med ovisshet, osäkerheten hon bär som ryggsäck resten av livet ristar djupa, livslånga sår i själen. Men ofta kan den latenta ångesten botas med energi och livslust. Kanske är det i just detta perspektivet man ska se böckerna, den sprudlande litterära livsglädjen och den obekymrade inställningen till klimatförändringarna.  

PS Den välskrivna boken är ett ”samarbete” med Colette van Luk. Det står längst ned med små bokstäver på sista sidan. Där står också vilka kvinnor som valt ut recepten och lagat maten. I just det perspektivet framstår Magdalena Forsberg som en snyltare på andras kunnande och profession. Verkar mindre äkta, den känsla boken till varje pris vill förmedla. Är det för att texten inte spelar nån roll i boken eller vill man låtsas av att Magdalena själv har skrivit? Under alla omständigheter – åka skidor och skridskor, det kan Magdalena.