Staffan Tapper och hans familjer

Staffan Tapper har alltid gett ett lätt utsatt, sårbart intryck. Som ung, gänglig tonårig fotbollsspelare, den legendariske Börjes son, bar han glasögon. Han blev nationell syndabock efter att ha bränt en straff i VM-74. Han var inte så bra på det som gav rubriker men han hade slagit passningen, vunnit närkampen och löpt de där extra kilometrarna utan boll på högerkanten som resulterade i himmelsblå hjältar, MFF-segrar och otaliga SM-guld.  

Den här fina biografin (med den mindre lyckade titeln) förstärker det intrycket. Det handlar mycket om det mer intima lagbygget, familjerna. Börje vuxen ur Folkhemmets värderaringar om moral, var lyckligt gift med en kärleksfull mor som sålde exklusiva damkläder och älskade att bära Dior. En stark familj, trots, eller kanske tack vare att föräldrarna var totalt olika varandra och även hade vitt skilda ekonomier.  

”Staffan Tapper – En rundvandring i mitt liv” av Micke Sjöblom (text) och Anders Roos (bild) på Kira förlag är en snygg och sympatisk familjehistoria om en av MFF:s ikoner. Överraskande bra bildmaterial och skriven med både respekt, sinne för detaljer och glimten i ögat. Extra plus till kartan över Staffans malmöitiska kvarter.

Staffan läste statsvetenskap och pedagogik i Lund, blev en av klubbens allra första akademiker. Efter fotbollskarriären var Staffan bankdirektör i Ystad och fotbollstränare, en ganska ovanlig kombo. Han berättar ingående om sina alkoholproblem, sonens tidiga död med mera. Döttrarna får mycket plats i boken. Staffan framstår som en ärlig man som tagit många tacklingar, mått mindre bra men rest sig upp och sprungit vidare för att täcka ytterligare en av livets många nödvändiga ytor. 

Staffan blev sedan arkitekten och ledaren för Malmö FF:s allt större sociala och samhälleliga verksamhet med egna skolor och utlokaliserade utbildningspartners – både fotboll och skola samtidigt. Han stod också bakom MFF:s eget museum. Staffan Tapper, lagkaptenen i Europacupfinalen 1979, symboliserar det allra bästa med MFF. Den himmelsblå tråden är klubbens historiska förmåga att involvera alla de som inte är på planen. Det som kallades MFF-familjen! Här är Staffans arbetsinsats i det fördolda lika stor och avgörande som den en gång var på planen.