Älskar att Chelsea misslyckas 

Ten Hag i Manchester United och Ponchettio i Chelsea har inte varit framgångsrika.  De engelska fotbollsrasister som mobbat och försökt förtala holländaren och hans mörkhyade målvakt sedan dag ett har varit framgångsrika. Pressen på managern i Chelsea är inte lika stor, trots att hans misslyckande är betydligt större. Chelsea är den EPL-klubb som förlorat flest matcher under 2023. Trots att man köpt spelare de senaste 18 månaderna för över 10 miljarder svenska kronor. 

Det hindrar inte Chelsea från att fortsätta köpa dyrare spelare och låta de gamla som inte motsvarade priset på ett par hundra miljoner gå gratis. Sett i det här perspektivet framstår Graham Potters korta karriär i Chelsea som väldigt framgångsrik. Att klubben, ägarna inte förstod det är typisk för många fotbollägare. Köper man en klubb driven av Putins pengar under 15 år så skapar man sig problem. Inte alla ägare är så här dumma. Såväl Arteta, Klopp som Guardiola hade svårt den första säsongen. Men det är närmast en motsättning i sig:  rika ägare och tålamod. De har köpt ett fotbollslag för att själva få glänsa i skenet av segrare. De betraktar sig som hundraprocentiga vinnare – hur ska de stå ut med förlorare? 

Så att desperat köpa nya spelare är en slags missbruk, och supportrarnas krav på orealistiska framgångar är naturligtvis en slags medmissbrukare.  Själv kan jag finna att en del av fotbollens essens är att under 90 minuter älska Wolves bara för att de möter Chelsea. Jag har inget emot Pochettino, troligtvis inte heller mot någon spelare men klubben – den önskar jag inget gott för närvarande och det beror nästan enbart på ägarna.

Man United är en större, och mer komplex klubb. Ten Hag är den bäste tränare de kan få. En klubb som satsade på Ole Gunnar Solkjear i drygt två säsonger har sina egna, närmast incestuösa, problem. Det finns många skäl till att jag beundrar Ten Hag – ett av dem att han insett att Wan-Bissaka kostar mer defensivt än han smakar offensivt.  

Vad gäller Chelsea har jag numer dålig koll men det är ingen dålig tränare. Ge honom tre år och han kommer visa resultat. Men så långt tänker inte ägarna. I det perspektivet framstår Newcastles saudiska ägare som väldigt kloka. De väljer en klubb i provinsen med garanterat fulla läktare var match – oavsett resultat. Och så bygger de långsamt och ganska engelskt. Engelsk manager, helst engelska målvakter. Det kommer inte ge dem titlar men tids nog, när de snart anses vara ett etablerat topplag kommer även de två fundamentala, och symboliska, posterna besättas av utlänningar. Och ännu dyrare spelare. 

Chelsea däremot – det är härligt att ibland sätta sig framför en match och hålla stenhårt på Burnley, Sheffield United eller Luton. Det är en av de allra bästa sakerna med fotboll, att för en enda simpel match hålla på en intetsägande klubb klubb för att du ogillar motståndarna.