Beckenbauer var bättre

Han var back. Och tysk. Därför nämns inte Beckenbauer samtidigt som Pelé, Maradona och Johan Cruyff. Han gjorde sällan mål. Han var libero, hade en fri defensiv roll men det man minns honom för är elegansen. Att han ofta chippade passningar, och slog utsidor med millimeterprecision. Ska en perfekt passning värderas så mycket lägre än en läcker dribbling, eller ett straffmål (Pelé gjorde hundratals sådana)? 

Franz Beckenbauer, lagkaptenen, lyfte också många fler pokaler än de andra. Tre Europacuper, EM och ett VM, en final och en semifinal i Mexiko då han bröt nyckelbenet och spelade nära 90 minuter med armen i mittella. 

Det minns jag honom för. Plus att han debuterade på Råsunda i en helt avgörande VM-kvalmatch. Västtyskland var tvungna att vinna – Sverige tog ledningen genom ett grovt misstag av Beckenbauer. De vände och vann och förlorade sedan VM-finalen i förlängningen. Så här i efterhand känns det som om Beckenbauer bara gjorde ett enda misstag i sin karriär och det var där på Råsunda.  

Till elegansen bidrog att han aldrig verkade behöva titta på bollen utan spelade med höjd blick och panna. Att hans rörelsemönster utstrålade överlägsenhet med armarna ofta hängande längs sidorna  – det verkar otroligt i dag.  Till och med när han glidtacklade, han var grym på det, hamnade inte en enda lock  i det svarta håret fel. Det var samma sublima elegans. 

Beckenbauer spelade hela sin europeiska karriär i Bayern. Men egentligen var han som junior på väg till 1860 München – stadens i särklass bästa klubb på den tiden. Transfern var i princip klar men när Beckenbauers lilla klubb mötte Löwens juniorlag spelade de så fult att Beckenbauer rev pappren. Och skapade därmed de vinnande monster som FC Bayern än idag utgör. 

Vi ska minnas Beckenbauer som en minst lika bra spelare som de nämnda i inledningen – trots att han var back, och tysk.