Det lustiga med lårskador i fotboll! 

Skador är aldrig lustiga. I dag har tre MFF-are avbrutit träningen i Spanien på grund av bristningar i lårmuskelaturen. Det lustiga är inte skadorna – det lustiga är att trots att man i decennier vetat vad som orsakar skadorna och hur man kan träna för att undvika lårskadorna så gör man det inte.

I första hand tänker jag på lårets framsida och baksida. Alla de skadorna beror på att muskulaturen i höfterna – rent specifikt att rövmuskulaturen är alltför svag och när man då överbelastar lårmuskulaturen finns ingen tillgänglig support utan lårmusklerna brister, blödningar skapas, ärrpåverkad vävnad bildas. En orsak till att de är de vanligaste skadorna är också att muskelvävnad som en gång gått sönder, med ärr som följd, har lättare att åter brista än frisk vävnad. Det är inte ovanligt att dessa skador blir nära på kroniska. Och ändå…

De undersökningar som gjorts i Sverige på elitspelare senaste åren visar samma sak – trots kunskapen så minskar inte antalet skador i lårens fram- och baksida. Sedan kan man förstås även skada sig i ljumskarna men orsaken till skadan sitter fortfarande i höften och uppstår för att muskulaturen är alltför svag till vad andra delar av kroppen vill prestera.

Det är inte heller svårigheterna att träna Gluteus-muskulaturen som är orsaken. Det kan du göra hemma. Morgon och kväll. Har du dessutom ett gummiband blir det ännu effektivare. Om nu MFF-arna tycker att de redan tillbringar alltför många timmar med att träna…

Varför fotbollens är så reaktionär när det numera innebär så stora ekonomiska förluster förstår jag inte. Det borde vara logiskt att alla spelare, men speciellt de yngre, i tidig ålder lär sig träna för att undvika skador. Men det är det inte, i svensk fotboll. Kanske för att det inte är tillräckligt maskulint och tufft att träna muskulatur som inte syns på samma sätt som överarmar, bröst och lår? Nåt fel är det!