Ett fönsterföredöme! 

NBA har två byta spelare-fönster, det ena stängde i går eftermiddag kl 15:00, östkusttid. Inga stjärnor bytte klubbar, istället passade man på att förstärka med komplementspelare inför slutspel – som startar om två månader. Men också att köra sig av med dödkött – en del lag som befinner sig i en total makeover, likt Charlotte Hornets, trade-ade bort sin bäste skytt från guardposition, Terry Rozier, redan för tre veckor sedan. I går försvann två andra från säsongens startfemma: veteranen Gordon Hayward och 27-årige PJ Washington. De försökte också trade sin mest framgångsrike spelare, Miles Bridges men han vägrade flytta före sommaren då hans kontrakt går ut och han blir en slags Bosman.  

Hornets har då kvar en ofta skadad 22-åring i LaMello Ball, en rookie (draftad 2) i 21-årige och smale forwarden Brandon Miller och en lovande center i ofta skadade Mark Williams. Alla tjänar långt under genomsnittet och sin potential. Hornets har tvingats ta över en 37-årig guard som tjänar mer än de tre tillsammans men hans kontrakt löper ut, eller så köper han ut honom. Lika så lite annat gammalt dödkött plus att man fått några andra lags draftpick i framtida drafter – som kan bli värdefulla, som kan bli närmast värdelösa beroende på de andra lagens insatser de specifika åren. 

Eftersom NBA dels har 21 som gräns på kontrakterade spelare och ett lönetak som är lite komplicerat så har Hornets troligtvis tjänat en massa på att göra sig av med sina inte jätteunga halvstjärnor. Och man har så mycket pengar över att man till sommaren kan bjuda på nån av de riktigt stora megastjärnorna till sydvästra USA.  

Detta ger de mindre lagen mer rättvisa chanser att tävla. Alltsammans står i rak motsats till fotbollens system där det råder råkapitalism och rikaste klubb kan köpa hur många stjärnor som helst, typ Chelsea. Eller FC Barcelonas ekonomiska reptrick de tvingats genomföra de senaste åren. Dessutom har du klubbar som PSG och Man City som utreds för ekonomiska regelbrott men det är processer som tar så lång tid att man kan ifrågasätta hur UEFA fungerar. Dessutom har NBA en slags vd som omväljs varje år – ifall han gör ett tillräckligt bra jobb. 

Det mest spännande tycker jag var att min lovande fantasycenter Daniel Gafford äntligen får spela i en klubb som har två spelare som kan passa – och göra riktigt många poäng. Dessutom var det märkligt att 76:ers gjorde sig av med äldre spelare som de värvade i somras med tanke på slutspelet. När nu Joel Embiid är knäskadad fram till åtminstone playoff hade de behövt en annan center – men istället tradade de till sig vad de redan har – en skjutstark halvlång spelare. Utan riktig insidespelare tror jag 76:ers, en av favoriterna, får svårt att ta sig till playoff (eller det kval som heter playin). Trots min fantasyguard Tyrese Maxey, en 22-åring, som ännu inte har de ledaregenskaper som nu krävs av honom. Vilket är ännu en spännande sak som gör basket mycket mer attraktivt än fotboll – varje spelare av de fem betyder så mycket mer. Du kan inte gömma dig eller begränsa ditt spel för du blir omedelbart utmanad och avslöjad. 

PS Nets skickade i väg lite äldre, improduktiva spelare och fick världsmästaren Dennis Schröder i gengäld. Om inte annat kul i en klubb som annars saknade spelare från Europa.