FCK – bra för svensk fotboll? 

Man City är naturligtvis jättefavoriter i kvällens CL-match. Till skillnad från andra engelska lag verkar de också försvara bra. Det gör även Arsenal medan resten av lagen i EPL-toppen ser defensivt labila ut. Så FCK förlorar, i alla fall över två matcher men har ändå gjort det fantastiskt bra. Huvudorsaken är en målvakt av hög internationell klass, bra organisation och modet att ge tonåringar speltid. Att investera mycket i unga spelares utvecklingar ger också de äldre spelarna mer motivation. De tvingas prestera mer för att platsa. 

Fotbollskanalen hade en lång intressant artikel i helgen om FCK konkurrens med sydsvenska klubbars akademier. Om hur mycket längre fram de ligger, även i jämförelse med MFF. Vad artikeln glömde är att den stora konkurrensen är med i första hand FC Nordsjälland, cirka 20 kilometer nordväst om Köpenhamn. De sålde Nuameh till Molenbeck i somras för 300 miljoner SEK. I januarifönstret sålde de ytterligare två talanger. 19-årige ghanesen Ibrahim Osman ansluter till Brighton i sommar för ca 250 miljoner SEK. De sålde även 19-årige norrmannen Andreas Schjelderup till Benfica för 120 miljoner SEK och lånade tillbaka honom nästan bums. De köpte 19-årige försvararen Lucas Hey av Lyngby för 20 miljoner. Vad både FCN och FCK gör är att de köper unga talanger dyrt, inte färdiga skandinaviska spelare på vinterlandslagsnivå i 25-årsåldern som MFF gör. 

OK, FCK har gjort två undantag. 24-årige danske forwarden Magnus Mattsson från NEC Nejmegen kostade ca 45 miljoner SEK. De har lånat en 27-årig mittback från Nottingham.  Säg så här. I fall Hugo Larsson spelat i FCK eller FCN hade han gått för 200 miljoner SEK, inte 100. 

Är det då bra för svensk fotboll? Ja, jag tror vi får acceptera att danska klubbar ligger en nivå högre. Det positiva med det är att FCK och andra kan gå långt i de europeiska cuperna och därmed höja prislappen på skandinaviska talanger. Om svenska klubbar vågar ta betalt. Det skulle också i större utsträckning gynna unga spelare att ta en säsong i Danmark innan de tar nästa steg. I dag är svenska klubbar så svaga och fega att talangerna flyr redan i tonåren och hamnar sedan på en bänk i Holland, Belgien eller i Turkiet – där de sällan utvecklas. Unga måste spela kontinuerligt, det får de göra i Danmark.