Allsvensk skuggekonomi del 1 – AIK:s absurda transfernetto

AIK gick med 21 miljoner i förlust förra säsongen, enligt Fotbollskanalen. Det är väldigt bra siffor  –jämfört med fotbollens resultat under säsongen 2023. Länge indraget i bottenstriden, sparkad tränare, sparkad VD och sportchef. Dessutom en vad som officiellt i AIK heter ”investering” i spelare som enligt Fotbollskanalens begrepp ”transfernetto” landade på minus 50 miljoner. 

Ifall man går in och kollar Transfermarkt, som brukar ha rätt, ger det intryck av att AIK gjorde ett plus på Transfernetto. De stora prestigevärvningarna före säsongen som Durmaz, Viktor Fischer med flera kom gratis. På sommaren lade man visserligen drygt 25 desperata miljoner på Pittas och Salétros men i övrigt  köpte man bara Omar Farej och Rui Modesto för sammanlagt 13-14 miljoner. Så om man värvade spelare för ca 40 miljoner och sålde Amar Fatah till lilla Troyes för 55 miljoner, Yasin Ayari till Brighton för 50 miljoner, Joe Mendes för 20 till Braga, Stefanelli för 10 till Miami och så Ofoei och en okänd serb för 3 miljoner. Plus då försäljningarna under höstens transferfönster: Tihi för 25 miljoner till Arabvärlden och Bilal Hussein till Hertha för 9 miljoner så hamnar man inte på minus 50 miljoner utan på 170 miljoner i försäljningar och 40 i värvningar, det vill säga ett transfernetto-plus på 130 miljoner! 

Den enkla förklaringen är att de flesta spelarna tillhör agenturen University 22. Ta en sådan spelare som Amar Fatah, såld till en liten klubb i franska andra divisionen som efter ett par månader och noll matcher blir utlånad till Lommel i belgiska andraligan. Där han den första halva säsongen gjorde 37 minuter och nu på 21 omgångar fått ihop 237 minuter. Fatah som fyller 20 år på måndag värderades av Transfermarkt vid 55 miljonersaffären till ca 4 miljoner kronor. Sedan dess har hans marknadsvärde ökat till cirka 7 miljoner kronor, enligt oberoende Transfermarkt. 

Så frågan är A. hur kan en relativ fransk småklubb gå ”all in” på en dåvarande 18-åring med 450 allsvenska minuter och 1 mål? B. Varför räknar AIK in inte de 55 miljonerna? 

Eller fick inte AIK 55 miljoner utan kanske bara hälften eller en tiondel eller vad?  Hamande en betydande del av övergångssumman i mellanhänder – så som inträffade vid Alexander Isaks övergång? Eller var de 55 miljonerna bara en del i något mycket större, likt den där enorma skuggan AIK:s ekonomi verkar leva sitt eget liv i? 

Orsaken till att AIK sent i höstas efter mycket kritik avbröt sitt mycket intensiva samarbete med University var dels agentfirmans påstådda nära samröre med gängkriminalitet, dels att man infiltrerat ungdomsverksamheten och såg till att spelare kopplade till agentverksamheten prioriterades före de spelare som hade andra agenter. Enligt Fotboll Stockholm.

Yasin Ayari är en annan av University/ AIK:s spelare. Såldes till Brighton för 50 miljoner och har under snart två säsonger utlånad till klubbar i The Championship loggat 568 minuter. På 14 månader. Ayari blir 21 till hösten och ska alltså vara klar för det stora språnget, eller söka sig till mindre klubbar. Eller fortsätta lånas ut till småklubbar de kommande 3,5 åren han fortfarande tillhör Brighton?

Två delförklaringar till AIK:s självständiga matematik finns. Vanligtvis betalar klubbarna inte hela summan på en gång däremot är inte eventuella bonusar medräknade i köpeskillingen. Vanligt får kända spelare utan kontrakt en fet sign-on-fee bredvid en hög lön. Så var säkert fallet med Fischer och Durmaz och i viss mån Magashy. Problemen är 1. Att de tre inte platsade i laget och 2. Att de måste ha fått 10 miljoner var i sign-on-fee – om AIK:s tal ska gå ihop. 

Fischer som lade skorna på hyllan efter sommaren hade tänkt sluta redan 2021. Men så lockade AIK fotbollsinvaliden med en massa pengar och då sa han självklart OK. Gamle Durmaz är en mer knepig nöt eftersom alla svenskar visste att han var en överårig, överviktig som inte längre höll allsvensk klass. Varför betala honom typ 10 miljoner plus en fet månadslön?  De tre har nu lämnat att AIK gratis. De tre lär sammanlagt i bonusar och lön kostat AIK kanske 30 miljoner? För några inhopp och genant tidiga byten som närmast kan hänföras till kontot av barmhärtighet.

Den logiska slutsatsen inom matematiken är att två tal som av olika orsaker inte går ihop ofta har samma fel, d v s en gemensam nämnare. Kan det vara så att AIK:s många märkliga affärer inte enbart är AIK:s affärer utan att där även är andra, hemliga intressenter? 

Svensk Elitfotboll borde låta ett par oberoende revisorer gå igenom och städa upp i det här träsket av kriminellet samröre och ekonomisk dimma. Det gagnar inte svensk fotbollsframtid med allsvenska klubbar som driver en omfattande skuggekonomi utan krav på redovisning eller transparens.  

PS För övrigt hittar jag inte den märklige afrikanske tonåringen AIK värvade från en spansk småklubb för 5 miljoner – och som t o m var alltför dålig för att träna med A-laget. Gick han bara upp i rök?