Kosläpp i cupen; en ännu ganska himmelsk fotbollshelg

De hoppar och sprätter med benen efter en vinter i stallet. Överallt i Sverige öppnas ladugårdsdörrarna på vid gavel och ut väller längtansfulla snabbt leriga kor och klövar samt linement-stinna allsvenska fotbollsspelare i en oskön, lätt galen galopp mot det inhägnade, gräslika. Vi supportar står redan där vid ståplatshagen och stampar med kalla fötter. Kanske mer emotionellt iakttagande än att vi beundrar kreaturens bollbehandling här mitt i februari. Men är det premiär så är det. Drömmarna; våras, deras, allas inklusive kossornas, lever!  

Är man som du och jag en del av svensk fotboll – på gott och ont, frivilligt eller ofrivilligt – är de första taffliga tävlingsmatcherna nåt stort, närmast högtidligt. Eller av noll värde, beroende på hur det slutar. Det är den eviga frågan om resultat vs prestation. De förlorande tränarna vill bara prata om prestation och att cupen är försäsong på tilläggstid medan deras vinnande kollegor fokuserar på resultatet och drar en lättnadens suck över vad de innerst inne tyckte var skit. Men skit med potential.  

Det blir inte en sämre helg av att danska ligan och Lyngby återstartar. Att Pauli är på väg till Erste Bundesliga, att Xavi fortsätter äventyra hans efterträdares CL-säsong genom att fylla Barça med tonåringar. När man spelar 3-3 hemma mot klubben som inte tagit en enda bortapoäng på hela säsongen och innan dess förlorade 3-5 mot ett annat bottenlag så kanske man inte ska vara beroende av totalt oerfarna 16-åringa mittbackar? Eller är detta Xavis sofistikerade hämnd på den ledning som tvingat honom avgå efter säsongen? 

Man ska aldrig, aldrig låta en fotbollstränare stanna säsongen ut. Det finns så många andra saker som spelar in och resultatet blir alltid katastrofalt – som Sveriges 0-3 mot ett utvisningsdrabbat Azerbadjan. 

Men nu tänker vi framåt – denna förmiddag i februari är allt fortfarande möjligt! Vår klubb har ännu möjligheten att göra en historiskt bra säsong och vinna titlar, eller i alla fall klara sig kvar i serien! Åtminstone några nervösa timmar till…  

Ps Jag tänker på de bröllop där föräldrarna valt vilka deras söner och döttrar ska dela liv med. Just så är det att vara svensk fotbollssupporter i februari. Att de unga männen möter en flicka med dolt ansikte och först då, när det täckande lyfts, kan han se sin blivande fru. Oavsett hur hon ser ut kan det förstås bli ett gott liv och bra äktenskap även om den här första besiktningen känns jobbig och osäker. Liksom svenska fotbollssupportrar i februari vet vi att utseendet inte behöver spela nån roll. Kanske är detta bara det svåra initiala momentet som kommer resultera i en lång rad av framkrystade titlar och mot himlen lyfta pokaler…