Läskförbud? 

33-årige svenske fotbollstränaren Alfred Johansson är ny i f d storlaget Rosenborg. Han har genast satt ned foten i Norge – på en flaska läsk. 

Samtidigt har Pep Guardiola offentligen bett om ursäkt till en f d City-spelare för att han för nåt år sedan offentligt sagt att spelaren kom tillbaka från en ledighet 1.5 kilo alltför tung. Spelaren har gråtit ut i engelsk media och hela hans släkt lär ha varit deprimerade alla dessa åren. Enligt fotbollsmedia. 

En flaska läsk (eller 1,5 kg) spelar ingen roll. Varken för spelaren, eller tränaren. Förbud är korkade regler som korkade tränaren tar till mot korkade spelare. Eller när tränaren känner att spelarna inte lyssnar tillräckligt. Eller så vill tränaren säga något till spelaren som är lättare att formulera som en viktökning men egentligen handlar om spelaren oförmåga att sköta sin kropp och tänka rätt vid varje ledighet. Kanske i samband med en släktmiddag?

Att optimera sina förutsättningar är bra men ofta begränsas det till själva kroppen. Sällan tänker elitidrottaren på det mentala, speciellt inte lagidrottaren. Och den idrottare, speciellt lagidrottaren, mår så klart sämre av att inte få ta en läsk nån gång eller vara rädd för att öka i vikt. Den rädslan motsvarar många liter läsk och 10 kilos övervikt – fast mental övervikt. En psykisk belastning som lätt leder till tvångstankar och ger sämre förutsättningar att lycks som elitidrottare.  

Om Alfred Johansson hade läskförbud på FCK:s akademi var det troligtvis för att lära de unga spelarna att tänka på sin kost och kropp. Det fungerar sämre på vuxna fotbollsspelare – tränaren tror han vinner i auktoritet, istället förlorar han respekt. 

En fystränare i EPL (tror det var Spurs) sa nyligen att ”vi har inga regler för mina spelare kan äta vad de vill eftersom de är så vältränade att vad de stoppar i sig inte påverkar deras kroppar”. Deras förbränning/matsmältningsprocess är så maxad. 

Vilket är sant – ifall a l l a spelarna är så vältränade. Vilket för oss tillbaka till Alfred Johanssons akademi. Det är där – om man nu är seriös som man ska lära sig att träna, äta och dricka rätt. Gör du det har du inga problem med att äta och dricka vad som helst när du är senior.

Sedan har vi spelare som Victor Edvardsen. Under tiden i Degerfors och Djurgården lärde han sig uppenbarligen varken att träna tillräckligt eller äta bättre. Han tyckte han var tillräckligt bra. I Holland  (Go Ahead Eagles) har han efter ett år gjort succé och i Fotbollskanalen avslöjar han orsaken. I höstas började han träna lite mer och äta lite bättre. Vid 28 års ålder. Vad han dricker vet jag inte! Hade Edvardsen börjat tänka så här inte när han var 28 utan 18 hade han förmodligen spelat i en mycket bättre liga. 

Egentligen är det här med att dricka väldigt överskattat – oavsett vad du dricker. Ifall du tränar hårt och förlorar mycket vätska måste du återställa balansen. Utan socker. Det gör du genom att lyssna på kroppen. Hur du gör det? Törst! Är du törstig behöver du dricka. Är du inte törstig behöver du inte dricka. Det är ett perfekt instrument – lita på det och inte sockersuget eller känslan av retro-trygghet det innebär att ha en alldeles egen flaska att suga på ibland.

Förbud fungerar inte. Har man samma målsättning gör man vad man kan för att maximera sina egna och gruppens möjligheter. Snabbmat och rött kött är inte bra för kroppen men att någon gång belöna sig med det är bara sunt – ifall man du gillar snabbmat och rött kött! Fanatiker blir sällan framgångsrika! Oavsett om de är idrottare eller tränare.  Dessutom tycker jag att tränare bör leva som de lär. Ett läskförbud måste även inbegripa Alfred Johansson!