Jag har aldrig förstått mig på SvFF:s disciplinnämnd. De är kvar på 1900-talet då alla var hyggliga, ekonomiskt handikappade allsvenskar som egentligen aldrig menade nåt elakt. Lite som det svenska rättsväsendet var under samma tid – man ville tro gott och förlåta. Även vaneförbrytarna!
Martin Olsson var inte inblandad i den ursprungliga händelsen. Inte heller Robert Tranberg eller dennes haka som plötsligt möte Olssons uppercut. Med andra ord oprovocerat våld, på planen!
När nu nämnden straffar är frågan hur och varför?
Ska straffet ha en preventiv funktion det vill säga vara så strängt att det hindrar andra från att göra samma sak? Eller ska straffet enbart avspegla själva förseelsen art och få den i södra Helsingborg uppväxte Olsson att bli en bättre människa – i alla fall på fotbollsplanen?
De sex matcherna (1+5) är knappast avskräckande. Är du tillräckligt förbannad och i början av säsongen blir väl endast tränaren lite sur. Ville SvFF sätta ned foten mot våldet och varna andra borde straffet ligga på 10-15 matcher.
Ville de lära 35-årige Olsson en läxa och straffa honom personligen borde de väl straffa så att Olsson faktiskt lade märkte till det? Martin Olsson är back up på vänsterbacken. Att han får sitta på en bänk på läktaren istället för på bänken invid planen i sex matcher är närmast likgiltigt både för Olsson, hans röv och deras klubb. Sex matcher är mer som en villkorlig dom – en varningens finger om att straffet blir hårt om brottet upprepas, inom två säsonger.
Om nu SvFF verkligen velat straffa Olsson och MFF hade man dels beräknat hur många matcher han troligtvis kommer starta och sedan stängt av honom de matcherna gånger sex. Inte en perfekt metod men mer rättvis. Alltså en avstängning på 25-30 matcher.
Om nu SvFF verkligen velat straffa Olsson hade man dessutom gett honom feta böter. Nu ger inte SvFF böter eftersom allsvenska spelare på 1990-talet knappt fick någon ersättning alls. Böter var som att ta brödet ur spelarens mun. En bänkad vänsterback i Malmö FF på 90-talet tjänade kanske 20-25 000 :- i månaden. Olsson tjänar minst 100 000 :- i månaden, troligtvis mer. Ville man straffa Olsson skulle man alltså göra som i andra länder och i andra sporter: stänga av OCH ge böter. I Olssons fall hade böter motsvarande de sex matcherna (drygt en månad) varit minst 100 000 :-.
Även Malmö FF är kvar på 1900-talet då alla var hyggliga pågar som egentligen aldrig menade nåt elakt. Faktiskt. Lagkaptenen Rosenbergs stämpling i knähöjd och utvisning efter fem minuter i seriefinalen mot Norrköping – klart det inte var medvetet. Dahlins armbåge i Dalas ansikte – en olyckshändelse naturligtvis. För att nu ta två av massor av liknande exempel. Genom att inte markera och bestraffa sina spelare har klubben skapat en moral och ett prejudikat i omklädningsrummet som resulterar i uppercuts och inkilningar av ungdomar.
MFF har inte bestämt ifall man ska överklaga domen men klubbens lagkapten Pontus Jansson gick omedelbart ut och vidarebefordrade omklädningsrummets värdegrunder genom att lägga skulden på motståndaren Tranberg: ”han ska hålla käften!”.
Jag förmodar att klubben inte överklagar, det vore att ge lagkaptenen rätt och rättfärdiga Olssons oprovocerade våld. Det vore ännu ett präktigt moraliskt självmål den här försäsongen.
Vad jag blir mest irriterad över är att klubben kommunicerat att den inte berättar ifall man straffar Olsson för att han eventuellt brutit mot värdegrunderna och dessutom är indisponibel de kommande sex tävlingsmatcherna.
Straffar de honom över huvud taget? Eller tycker de det var en småsak, att han gjorde rätt, sanktionerar de våldet genom att inte låta spelaren gå fri? Liksom klubben underlät att berätta ifall den tyckte att Peñas rattfylleri förra våren var fel. Eller vill ledningen inför klubbens alla ungdomar och svensk fotboll tydligt markera att Malmö FF tar allvarligt på den här sortens våld, och lagbrott?
Lämna ett svar