Maktkampen i svensk fotboll del 2: Fotbollssupportrar och gängkriminella

Jag är oerhört förvånad över att Sverigedemokraterna inte gjort ett fotbollspolitiskt utspel än. Att de inte kopplat samman den svenska undfallenheten vad gäller våld och förtryck i hemmen och i skolan med våldsamheter och störningar i samband med fotbollsallsvenskan. Förmodligen för att de verkar totalt likgiltiga vad gäller både sport och elitidrott, till och med i Sölvesborg. Men resten av partiets patenterade lösningar på invandring, socialpolitik, kriminalitet e t c implementeras nu (i light-versionen) av Tidö-regeringen. 

Det ÄR komplexa problem men konsekvensen av en genuin svensk curlingpolitik. Man låtsats som ingenting och har sopat de egentliga problemen under mattan. I decennier. Därigenom har man kritat linjerna, krattat manegen och lämnat över mediascenen åt SD. Enligt opinionsmätningar anser väljarna att SD har den bästa kriminalpolitiken. Vilken är det – hårdare straff, fler fängelser? ÄR det kriminalpolitik? De som borde vara i opposition håller tyst, skyller på andra och hoppas därigenom vinna nästa val.

Alla, utom då SD som inte verkar bry sig, har skyllt på polisen medan polisen saknat så väl lagrum, resurser som förtroende hos politikerna. De valda ombuden för svensk fotboll och de allsvenska klubbarnas styrelser har varit tysta och skyllt på andra i hopp om att bli omvalda på nästa årsmöte. 

Jag förstår deras rädsla och obehag. Ifall du har en avvikande mening beslutar klubbar som Hammarby att aktivt arbeta för att avsätta dig. Trots att du är nyvald ordförande i SvFF. Om du som klubb/styrelse/ medlem inte vill stödja supportrarnas krav på VAR utan avvakta att ta ställning utsätts du för kännbara ekonomiska bojkotter. Det är svensk elitfotbolls vardag säsongen 2024. 

I grunden handlar det om att samhället inte ska särbehandla en viss grupp utan ge alla lika villkor. Och rättigheter. I skolan, på läktaren, på arbetsmarknaden. När ansvariga struntar i att försöka lösa problemen växer de. Och växer. Och verkar växa dem över huvudena. I dag är klubb- och matchrelaterat våld och störningar en boll som klubbstyrelserna ser spelas fram och tillbaka långt över deras huvuden.  

I dag har du en situation med våld på läkare, på planen. Du har vardagliga mord och sprängningar som sprider sig runt landet och även verkar bli nästa stort uppmärksammade svenska exportprodukt – fruktar danskar och norrmän.  

Att döma gängkriminella till ungdomsvård och sätta dem på SIS-hem innebär att 92 % av dem begår nya brott när de kommer ut. Oavsett om de rymt eller inte. SIS-hem skulle vara alternativ till de fängelser som enbart ökar de unga kriminellas motivation och förstärker nätverken. I dag är politikerna ense om att gå ”all in” på nya gigantiska fängelser – den amerikanska kriminalpolitik som gjort att över tre miljoner amerikaner sitter på långa fängelsestraff. Är det verkligen en långsiktig lösning?

Att påstå att man inte kan hindra bengaler och knallskott från att smugglas in är lika mycket teater som SIS-hemmens reella resultat. Ta Blåvitt-AIK i höstas då hundratals bengaler tändes. Det är bara klubbarna och de ansvariga som hävdar att de inte kunde förhindra det. Och media, livrädda för att störa sig med klickande supportrar och nyckfulla klubbar (och spelare) håller lika tyst de. 

Ett bra exempel är mitt Malmö. Dels den stora finalen i allsvenskan som skulle bli så fantastisk men som kidnappades av våldsamma supportrar från båda klubbarna, dels det hedersrelaterade förtryck och våld som speciellt unga kvinnor utsätts för. I Malmö.

SIS-hem är svindyrt. Jag vet att Malmö FF investerat mycket pengar, fagra ord och ambitioner i skolor men uppenbart lika resultatlöst som i hemmen. När till och med klubbens stjärna hyllar bengalsupportrarna och firar med dem genom att bäras omkring på deras axlar med en tänd bengal i handen som en slags Frihetsgudinna – hur långt har MFF då kommit i sitt arbete? Om klubbens stolta värdegrunder inte ens når fram till spelarna – hur kan man då kräva att supportrarna ska förstå det allvarliga?  

Malmö FF hade flera månader på sig att försöka få Isak Kiese Thelin att begripa det olämpliga och felaktiga i att stoltsera med bengaler på innerplan under guldfirandet. IKT dömdes av SvFF till ett symboliskt bötesstraff – IKT överklagade domen i februari. Om inte deras stjärna (tillika djupt kristne bekännare) förstår problemet med bengaler, våld och skadegörelse – hur ska då klubben, och svensk fotboll, tro att supportrana gör det? 

Intrycket att detta dessvärre är legio i Malmö FF förstärks av vinterns händelser. En inkilning av förnedrande ungdomsspelare inför sponsorer och media som tränare Rydström försvarade.  Förmodligen av rädsla för att få omklädningsrummet emot sig. 

Nu senast en oprovocerad vänster uppercut från en av lagets mest rutinerade spelare i cupmatchen och klubben vill inte berätta om de själva straffat spelaren med böter eller på andra sätt uppmärksammat Martin Olsson på att han inte ska slå motståndarna på käften. Om klubben vill dölja hur den försöker stävja våld och problem på planen – hur ska den då förvänta sig att supportrarna förstår det felaktiga i våld under andra delar av matchen och lösa konflikterna med motståndarna, utan våld?

Politiker och socialarbetare i Malmö har gång på gång tillsatt utredningar som visat att dels problemet med hedersrelaterat våld är stort, dels att de direkt inblandade ansvariga (lärare och socialsekreterare) inte vågar ingripa eller berätta av rädsla för obehag och repressalier. Varefter politikerna sagt att problemen måste lösas och sedan inte gjort nånting över huvud taget – mer än tillsätta nya utredningar. Om de låtsas som ingenting – hur ska de förvänta sig att de ansvariga för det hedersrelaterade våldet och förtrycket ska förstå det felaktiga och brottsliga?  

Det är fegt, och oförsvarligt. Både av Malmö stads ansvariga politiker (S+ MP) och Malmö FF. Lösningen är naturligtvis både kort- och långsiktig men det första är att man faktiskt gör något reellt åt problemet och inte bara snackar om allvaret och framhåller (värdelösa) värdegrunder. 

De personer anställda av fotbollsklubbarna som ser till att bengaler och dylikt smugglas in – döm dem till höga böter och eventuellt nån form av frihetsinskränkningar typ fotboja och vistelseförbud 500 meter från idrottsplatser? Inför maskeringsförbud och se till att det följs. Med dagens teknologi och all personal är det naturligtvis lätt att koordinera insatserna och identifiera brottslingarna. Om man vågar och vill. När andra länder med mycket mer publik och större läktare lyckas – varför har det varit fullkomligt omöjligt i Sverige de senaste 20 åren? 

Se till att polis och skolmyndigheter ger de rädda lärarna och socialsekreterarna allt det skydd som krävs för att de ska våga berätta och hjälpa de drabbade flickorna. Och lagför brottslingarna. 

Se till att de miljöer och den brist på livskvalité som frodar de gängkriminellas rekrytering, där hedersförtryck är vardag och även många av klubbarnas supportrar lever, förändras och förbättras. DET är en gigantisk uppgift men ifall de ansvariga fortsätter låtsas som ingenting och skyller på andra – vad är egentligen alternativet? Fler poliser? Än fler fängelser? Än färre trygga lärare och socialsekreterare? Allt mer osäkra fotbollsläktare och matcher som hela tiden avbryts av rök, knallskott och en allmän hatisk stämning? Ett Sverige totalt utlämnat åt Sverigedemokratiska värderingar, och lösningar?