I huvudet på Andreas ”Josef” Alm

Konsolidera sin karriär. Efter tre flopplikande förläningar (två seniorlag och den förhållandevis hyfsade romanen ”En av elva”) försöker Andreas Alm åter få sin karriär på fötter. Han är nära knäna nu, i IFK Norrköping, har inte råd med fler misslyckanden. Speciellt när SvFF:s dåliga ekonomi numera närmast omöjliggör den ALU-liknande livlina förbundsuppdrag en gång utgjorde för labila svenska fotbollstränare. Att Alms ändå står relativt rakt i vinden beror på att han ska rädda en klubb som inte tror sig vara behov av detta. Men efter åtta säsonger med tålamod för dåliga tränare och inget tålamod för de som verkligen var bra är klubben nu beroende av en tränare som stabiliserar situationen.   

Andreas Alm har aldrig varit en fantasifull gambler och våghals. Han tar inga chanser som läromästaren Norling. Så med IFK Norrköping, en klubb som långsamt glider utför, riskerar han lite men kan samtidigt inte vinna så mycket. Om det funkar. Alm är lagom. Solid men tråkig. Typisk mellanmjölk. Alltså inga stora omvälvningar, inga spektakulära nyförvärv, inga spännande spelare som ges annorlunda roller och nya positioner. Framförallt samma stelbenta tröga och faktiskt lite dysfunktionella 4-4-2  som han inte har spelare men är rädslan för att skapa turbulens och otrygghet väger tyngre. Så han gör som sitt alter ego Josef i romanen – är ärlig, uppriktig. Vågar inte chansa. Värderar defensiv moral högre än offensivt mod.

Den trupp Alm har nu blir bättre med 3-5-2. Man kan försvara boxen bättre med tre, man slipper två ytterbackar som har problem med både positioner och en-mot-en-spelet. Man slipper tvingas spela med ett slapphänt laizzez-faire-mittfält och får innermittfältare som både kan istället täppa till inspel, blockera instick och förhoppningsvis samtidigt passa bollen i andra riktningen. Det är inte ens säkert Nyman får en partner där uppe för i nuläget finns ingen som kan besätta rollen, utom möjligtvis Vito. 

Det är inte hans namne Joseph (Ceesay) även om Olof Mellberg använde denne som defensiv forward med stor löpförmåga i Helsingborg IF hösten 2021. Ceesay, när han är frisk, är bäst som wingback – vilket är den position jag hade önskat att Alm vågade använda honom som. Men yttermittfältare, nja. Inte tillräckligt kreativ för den rollen, tycker jag. Eller då har Alm sent omsider insett att Eld inte kan försvara. Problemet är att Ceesay inte är mycket bättre utan boll. Alltför snäll och med en påfallande brist på närkampsspel och kroppskontakt. Men lite tuffare och lite mer kreativ än Carl Björk.  

Försäsongen gav en kvartfinal i cupen. Tack vare tursamma poäng mot både Brage och Sirius. IFK måste höja sig minst ett snäpp jämfört med de insatserna. 

Jag tror att Andreas Alm liksom Josef ser sin roll långsiktigt. I en klubb där supportrarna drömmer om medalj medan man realistiskt är bland de fyra i andra ändan av tabellen är en nionde, tionde plats en liten, om än marginell, framgång. Även om de flesta inte kommer uppleva det så. Så hoppas Alm att klubben vågar investera i framtiden inför nästa säsong.